öfriga, nu utelemnade bibel-böckerna; ty afsigten att i denna codex samla, så vidt möjligt, hela bibeln är omisskännelig. — Magnus Erikssons ”vnus groſſus liber biblie in ſwenico” har väl ej heller kunnat inrymma mer än de fem Mose-böckerna med deras förklaring, hvilka i afskriften från 1430-talet också kallas, med nära nog samma ord, ”biblia pa ſwenſko;” ty denna text, i tryck upptagande 500 täta sidor, bildar verkligen ett ganska drygt band, i synnerhet då den tänkes praktfullt utskrifven, för en konungs räkning, med 1300-talets stora stil och på tjockt pergament (det fina utländska velin-pergamentet nyttjades aldrig i Sverige). En god jemförelse för beräkning af det behöfliga utrymmet för hela bibeln, tolkad och kommenterad på samma sätt som pentateuchen, erbjuder äfven den nedanför aftryckta uppgiften om Mag. Matthias’ latinska concordantier, hvilka upptogo ej mindre än tre band af betydlig storlek.
Man har af gammalt ansett bibel-öfversättningen för Birgittas räkning vara gjord af hennes biktfar, Kaniken i Linköping, Mag. Matthias. Det första yttrande vi funnit härom är af P. Brask, då han, i anledning af den år 1525 tillämnade nya öfversättningen, skrifver till Biskopen i Skara, anno xxv vltima mensis Julii:
Ad translationem autem partis ewangelij de qua rememoratur f: v: nichil cepimus post priora scripta Jn legenda sancte Birgitte meminimus nos legisse ipsam transferri sibi bibliam in linguam goticam [fecisse] forte per doctorem Mattiam vel magistrum Petrum confessores suos quibus dominus inter alios magnam contulerat gratiam. Posset ad huiusmodi translationem si sic necesse fuerit haberj recursus, quam nondum vdimus ipsam tamen quamprimum poterimus perquiremus.
