Sida:Svenska medeltidens bibel-arbeten (1848).pdf/599

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


583
efterskrift.

De talrika hänvisningarne till förklaringar som skola gifvas längre fram, men hvilka icke förekomma, visa att boken utgör endast början af ett större verk. [1]

Vi hafva redan visat sannolikheten af dess härstammande från Birgitta, dess tillvaro omkring 1340, och således fulla samtidighet med Matthias.

Dennes Latinska utläggningar öfver hela bibeln äro icke underkastade något grundadt tvifvel.

Osannolikheten af två helt olika sådana inhemska arbeten i Sverige vid denna tid är i ögonen fallande, och man blir på detta sätt nästan nödsakad, att i tanken förena den Latinska och Svenska redaktionen till ett, att betrakta dem som två grenar af en stam.

Hvad är också naturligare, än att Birgitta med sin önskan om en bibel-öfversättning vände sig till sin egen biktfar, hvilken hon visste vara sysselsatt med en lärd utläggning öfver bibeln, och att han företog en Svensk bearbetning af sitt arbete? Denna Svenska bearbetnings

    Johannes Damascenus (s. 50, 110, 125, 148), Josephus (s. 227, 492), S. Methodius (s. 1, 185), Rabi Moyses (s. 474, 479, 485), Origines (s. 76), Plato (s. 41), Strabus (s. 1), Theophrastus philosophus (s. 85), Ysodorus (s. 3, 121, 439). — Äfven anföras bevis ur åtskilliga af bibelns böcker, isynnerhet ”dauid i psaltarenom.”

  1. Se sådana, med orden ”som sidhan skal sighias, än gudh wil,” gifna löften om förklaringar å sidorna 38, 39, 41, 43, 44, 49, 52, 69, 77, 88, 91, 98, 122, 127, 139, 140, 143, 144, 149, 262, 263, 266, 268, 309, 333, 343, 356, 370, 378, 398, 406, 411, 426, 434, 441, 442, 451, 457, 494. Af alla dessa kunna endast tre möjligen anses vara uppfyllda ; jemför s. 39 med 122, 69 med 124, 411 med 423,4. På sidorna 98 och 370 heter det uttryckligen ”tha wi komom til sancti pauli ordh;” s. 343: tha wi komom til ezechiel mönster;” s. 426: maria var ”badhe aff iwde släkt, oc leui, som tha skal sighias, tha wi ther komom än gudh wil;” s. 441; ”tha wi komom til sacramentith.”