SVENSKA SCENEN |
Fru Dybwad spiller fremdeles Karens rolle og hendes spil har ikke tapt i skjönhet og kraft. Her er hun på höide med det ypperste i sin kunst, uten unatur, uten overdrivelse. Hendes spil eier i förste akt en södme av forventning, en blidhet i sin uro, som fylder al den skjönhet rollen har. Og i anden akt straaler hendes spil av lykke og rigdom, — men med den flygtigste skygge av ond forutanelse. Höiest naar hun i tredje akt. Her ga hun kjaerlighetens tragedie, en kvindes altglemmende kamp for sin elskov. Hendes medspillere var Halfdan Christensen som Erling Kruse og hr Oddvar som Hadeln. Hr. Christensen var litt for jevn og borgerlig i förste akt, men spillet med fin naturlighet i de senere. Hr Oddvar virket eiendommelig som Hadeln og hans ord havde den rette fjerne og eftertænksomm klang. Men det underlige dobbeltspil i Hadelns sind mellem at ville godt og gjöre ondt fik han ikke tilfredsstillende frem.
Men den mest betydningsfulde teaterbegivenhet i höst var Nationalteatrets opförelse av Strindbergs Oväder (her “Kornmod“). Oväder er som bekjendt et av de stykker, hvis opförelse frembyr de aller störste vanskeligheter. Kammerspillet er som et omkvæd til alle Strindbergs egteskapsdramer. Alle stærke toner er her avdæmpet, handlingen utspillet, smerten, hadet og bitterheten er omsat i minder, i stemning. Det er en truende uhygge i denne efter-tilværelse, som besætter ikke alene menneskene, men hele huset. Alt spiller med i dette stykke, huset selv, möblerne, den klirrende lysekrone, gatelygten, veiret, alt er omfattet av den samme stemning. Hvad det gjælder ved en opförelse er at gripe stykkets grundstemning og stemme spillet efter den. Det var det som lykkedes for Nationalteatret. Det skapte paa scenen den rette stemning av uvirkelig virkelighet, den avdæmpede fjerne tone blev fastholdt uten at virke som unatur.
Spillet var fortræffelig. Halfdan Christensen som “Herren“ havde en rolle som laa helt tilrette for ham, han ga den kloke tause mand, som engang har begaat den dumhet at gifte sig med en altfor ung kvinde, med en kunst som var realistisk, men avdæmpet, fölsom uten at være lyrisk eller sentimental. Som kvinden i stykket fik fru Wettergreen-Skancke fortræffelig frem det primitive, det skinsykt forfængelige og egoistisk lögnaktige som er denne kvindes væsen.
Mot höst-sæsongens slutning har Centralteatret hat en smuk succès med opförelsen av Henrik Pontoppidans og Hjalmar Bergströms virkningsfulde teaterstykke Thora van Deken med fru Gerda Lundequist-Dahlström som gjest. Fruens spil i denne rolle er jo kjendt nok i Stockholm, her har hun gjort megen lykke ved sin storlinjede og overlegne kunst.
Kristianias tredje teater, landsmaalteatret DET NORSKE TEATRET, har i höst git en del ganske betydningslöse forestillinger. Teatret arbeider under vanskelige forhold, bl. a. er dets scene omtrent ubrukelig. Det har imidlertid nu faat en ny kunstnerisk leder i skuespiller ved Nationalteatret Sigurd Eidegard, som besidder indsigt og erfaring og kultur, og som forhaabentligvis vil lede teatret ut av det forfald det nu befinder sig i.
BREFLÅDA.
Teaterintresserad. Lyxupplagan tryckes endast i begränsad upplaga. Prenumerera därför omedelbart!
Direktörer och skådespelare i landsorten! Insänd fortast goda rollporträtt från premiärerna!
EN SEXTIOÅRING.
Egentligen är det otur att vara född på årets sista dag. Man är ju faktiskt i alla kalendrar ett helt år äldre än den, som kanske är född en timma senare d. v. s. första timmen på nästa nyårsdags morgon. För somliga människor spelar det inte den ringaste roll, om födelseåret är i början eller slutet af ett decennium, de äro och förblifva hvad ett gammalt utslitet talesätt kallar “evigt unga“, och till dessa af Iduna lyckligt utvalda hör väl om någon Oscar Byström. Enligt prästbetyg är han född 1857, men om det upplystes en med hans ålder förut obekant, att han vore född 1873 — alltså i år 45 år gammal — så skulle man alldeles säkert bli trodd.
När man talar om, att den eller den personen hållit sig ung, så är det alltid något särskildt i lifvet, som bidragit därtill, något som hållit deras intresse vid lif.
Det är ju en allmän åsikt att scenens barn vanligen hålla sig unga längre än andra. Detta har inte alltid hållit streck. Visserligen bidrager det omväxlande lif, som teaterbanan bjuder, att hålla intresset uppe, men säkert är, att i de flesta fall är det något stort bindande intresse vid sidan af hufvudyrket, som bidrager att hålla lifshanken vid full lifaktighet. Om man sonderar den manliga sidan af de vid teatern anställda, så skall man öfverraskas af, hvilket stort antal artister som vid sidan af sin teatertjänstgöring på lediga stunder kunna glädja sig åt andra medfödda och uppöfvade anlag. En spelar fiol, en annan binder böcker, en tredje ritar vinklar eller etsar etc. etc.
Det som hållit Oscar Byström ung — är kärleken till musiken.