| SVENSKA SCENEN |
FRÅN BERLINS TEATRAR.
BREF TILL SVENSKA SCENEN.
Den nybildade föreningen “Das junge Deutschland“, hvars ändamål är att inför slutna kretsar och sålunda oberoende af censuren framföra dramer af unga eller obekanta författare har under Max Reinhardts ledning börjat sin verksamhet, i det att Der Bettler af Reinhard Sorge uppförts på en matiné på Deutsches Theater. Den lofvande författaren, som vid 19 år skrifvit sitt drama, har i det pågående kriget fått sätta till sitt unga lif. Der Bettler har af censuren frigifvits och skall en enda gång offentligen uppföras på Deutsches Theater.
Vidare har THEATER IN KÖNIGGRÄTZERSTRASSE gjort ett godt grepp med komedien Die Strasse nach Steinaych af Wilhelm Stücklen. Här behandlas ett äfven i hvardagslifvet ofta förekommande ämne: en af tre tillbedjare omhuldad flicka väljer efter en längre själskamp den — rikaste. Stycket benämnes “en allvarlig komedi“ och kunde glädja sig åt en betydlig framgång.
En annan yngre författare, Hermann Essig} är för närvarande mycket omtalad i teatervärlden. Författare till flera dramatiska arbeten, har han för sitt skådespel Ihr stilles Glück,erhållit Kleist-priset, och sedan just detta drama blifvit förbjudet af censuren ha under den förflutna veckan för första gången tvenne andra af hans verk med olika framgång gått öfver tiljorna i Berlin. På KGL. SCHAUSPIELHAUS uppnådde Essigs skådespel Der Held vom Walde, ett bondedrama från Schwarzwald, endast en svag succés, medan hans komedie Der Kuhhandel vid premiären på KLEINES THEATER framkallat en komplett teaterskandal. Man visslade och skrattade, hojtade och råkade i lufven på hvarandra. Äfven pressen ställde sig afvisande, men ändå tror man på Essigs stora begåfning och säkerligen kommer han att slå sig fram som dramatiker. Vid samma teater spelas däremot en annan komedie, Geldzauber af Otto Soyka, med stor framgång. Handlingen tilldrar sig i Amerika och visar på ett humoristiskt och roande sätt, att allt kan köpas för pengar, utom — kärleken.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: ALEXANDER MOISSI SOM HAMLET. |
På LESSINGTHEATER har Artur Schnitzlers nya journalistdrama Fink und Fliederbusch blifvit ett repertoarstycke. Schnitzler låter i detta publiken kasta en blick bakom journalismens kulisser: en ung politiker medarbetar under signaturen Fink i en högertidning, men bekämpar såsom Fliederbusch sin egen åsikt i ett demokratiskt blad. Albert Bassermann briljerar i denna dubbelmannens rätt svårspelta roll. En likaledes be- tydlig succès har Lessingteatern att anteckna med dramat Menschenfreunde af Richard Dehmel. Med detta verk har Dehmel, Tysklands främsta lyriker, tillkämpat sig sin första verkliga framgång såsom dramatiker.
På VOLKSBUHNE firar Ludwig Wüllner triumfer såsom Nathan och Faust. Dessutom har där bjudits på ett par intressanta nyheter: Edelwild, en dramatisk dikt af Emil Gött, har, sedan den för 10 år aflidne författaren på sin tid själ tagitf tillbaka sitt verk från scenen, numera uppförts och med framgång. Det andra dramat Blutopfer af Georg Reicke, Berlins borgmästare, kunde glädja sig åt en publiksuccès. Handlingen försiggår i Ostpreussen under ryska invasionen. En intressant teaterafton har KAMMERSPIELE bjudit med en serie af tre enaktskomedier af Felix Salten, benämnd Kinder der Freude. Gerhard Hauptmanns nyaste verk Winterballade, hvars premiär emotsågs med spänning och stora förväntningar — premiären på Deutsches Teater var långt i förväg utsåld till dubbla priser — har ej på långt när hållit hvad den lofvade. Handlingen är ju som bekant tagen ur Selma Lagerlöfs sagoroman “Herr Arnes penningar“. Det intresse som Lagerlöfs poetiska bok utöfvar på läsaren förmår Hauptmanns dramatisering ej åstadkomma på åskådaren. Trots H:s geniala bearbetning af ämnet, trots Reinhardts härliga iscensättning, särskildt islandskapet med det infrusna skeppet, och trots Wegeners och Fru Thimigs utmärkta framställning af hufvudrollerna har det hvarken hos publiken eller kritiken gjort någon succès. Vinterballaden “drar“ icke, medan den nyinstuderade Don Carlos med Moissi som Posa och Tolstois Der lebende Leichnam spelas för fulla hus.
Två Strindbergs-enaktare, Fordringsägare och Bandet,
Undertecknad, som dagligen använder SASOL-TVÅL, får härmed intyga, att nämnda tvål har
en behaglig, aromatisk lukt samt äger en synnerligen uppmjukande och lenande inverkan på huden,
fullt jämförlig med de bästa franska tvålars . . .
Stockholm den 15 november 1916
KARL MALMSTEN, Med. Doktor.
28
