Sida:Svenska scenen 03-1918.pdf/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

SVENSKA SCENEN

ETT TRAGISKT LIFSÖDE

ANNA LISA HWASSER-ENGELBRECHT.

Den från 1880- och 1800-talen kända, mycket framstående skådespelerskan fru Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht, afled den 12 januari å Stockholms stads allmänna försörjningsinrättnings sjukhusafdelning, där hon under en följd af år vårdats för obotlig sjukdom. Med henne bortgick en högt begåfvad scenisk konstnärinna, som under andra förhållanden hade kunnat blifva vida mer än hon blef. Hon var dock en betydande tragedienne på sin tid — nu blef i stället hennes lif i verkligheten en hemsk tragedi under de senaste tolf åren af hennes lefnad.

Hon föddes i Solna församling den 16 aug. 1861. Föräldrarna voro sekreteraren och ombudsmannen vid Kungl. Teatern, hofkamreraren Daniel Hwasser och hans maka, den berömda skådespelerskan Elise Hwasser, född Jacobson. Tidigt röjdes Anna-Lisa Hwassers håg och begåfning för scenen, och modern ledde med sorgfällig ifver hennes anlag. Vid ännu ej fyllda 18 år debuterade hon på Kungl. Dramatiska Teatern den 2 jan. 1879 i titelrollen i Sardous komedi Dora. Den unga debutanten väckte genast uppmärksamhet såväl genom den för en debutant ovanliga säkerhet i att fritt och otvunget röra sig på scenen, som också genom det själfulla spel och den korrekta replikbehandling hon visade sig vara mäktig. Hennes andra roll å samma scen blef Anna Ivanowna i Danicheffarne. Under den tid af halftannat år som hon tillhörde de kungliga teatrarna utförde hon dessutom följande roller: Tekla i Wallensteins död, Ingeborg i Oehlenschlägers sorgespel Kiartan och Gudrun, Fanny Merzon i Augiers Fru Caverlet, Bérangère des Armoises i Sardous komedi Skvallerherrskapet i Pont-Arcy och Cuthona i Kåre.

Hösten 1880 öfvergick hon till Nya (numera Svenska) Teatern. Ett år senare ingick hon, den 15 okt. 1881, äktenskap med den vid samma scen verkande skådespelaren William Engelbrecht, hvarefter hon kallade sig Hwasser-Engelbrecht. Under de sex år, 1880—1886, som hon var anställd vid Nya teatern, skapade hon en mängd framstående sceniska karaktärer i omkring ett femtiotal olika roller, bland hvilka må nämnas Margareta i Goethes Faust, Drottningen i Don Carlos, Agnes i Brand, Isabella i Domaren i Zalamea, Hertiginnan de Septmont i Främlingen, Ofelia, Desdemona, Florizel i Ett besök, Berta i Sanna kvinnor, Margareta i Kungsämnena, samt titelrollerna i Emilia Galotti, Dyveke och Jungfrun från Orleans.

Åren 1886—1889 tillhörde hon det sällskap, med hvilket hennes man bereste den svenska landsorten. Under dessa år uppträdde hon som Fru Alving i Gengångare, Julia i Galeotto, Fru Birkner i Kärlek, Drottningen i Hamlet, Lady Tartuffe i Fru Inger till Östråt m. fl. stora roller, alla utförda med sannt mästerskap. Den 6 juni 1888 medverkade hon vid sin


ha gjort stor lycka på teatern vid Königgrätzerstrasse. Det sistnämnda stycket har aldrig gifvits här förut. Af framgången att döma kommer det säkert att upptagas i den stående repertoaren.

RESIDENZ-THEATER ger för närvarande Dostojewskis Raskolnikow i Leo Brinskis dramatisering. Äfven här visar det sig hur farligt och föga berättigadt det är, att för scenen ommodulera en i bred romanform allmänt känd handling, trots enskilda onekligen mycket fängslande scener. Ett nytt verk af den unga författaren Ernst Bacmeister Barbara Stossin blef vid samma teater vänligt emottaget.

Äfven KUNGL. OPERAN har denna säsong låtit ungdomen komma till orda. Två enaktsoperor af Erich Wolfgang Korngold, Violanta och Der Ring des Polykrates ha, sedan de för ett par år sedan vid premiärer i München, Wien och Hamburg väckt så stort uppseende äfven i Berlin rönt starkt, välförtjänt erkännande. Charlottenburger-operan har redan bjudit på två nyheter: Das höllisch Gold af Julius Bittner, en särskild i Wien erkänd kompositör, samt Die Schneider von Schönau, komisk opera af holländaren Brandts-Buits, båda mottagna med stort intresse.

Wilhelm Klein.

moders afskedsreccett på Kungl. Stora Teatern som Hertiginnan af Malborough i Ett glas vatten. Under spelåret 1889—1890 uppträdde hon endast sex gånger på Svenska Teatern, i oktober 1889 som Fru Birkner i Kärlek samt en gång, den 9 juni 1890 på Kungl. Dramatiska Teatern, då hon utförde titelrollen i Thérese Raquin.

Under det därpå följande spelåret var hon engagerad vid Svenska Teatern, som då, för ett spelår, förhyrdes af Victor Holmquist, där hon bl. a. spelade Maria Stuart i Björnsons Maria Stuart i Skottland och titelrollen i Ibsens Hedda Gabler. Efter ett enstaka gästspel på Kungl. Operan i mars 1892 som Hjördis i Härmännen på Helgeland, tillhörde hon under spelåren 1892—1895 sin mans sällskap i landsorten, men uppträdde äfven under dessa år vid några skilda tillfällen på de kungliga scenerna. Sålunda utförde hon Fru Ingers roll vid den föreställning som den 20 mars 1893 gafs på Kungl. Dramatiska Teatern till firande af Henrik Ibsens 65-årsdag; vid en af fru Louise Fahlman gifven soiré på Kungl. Operan den 8 maj 1894 gaf hon en gripande framställning af Arria i Arria och Messalina och den 11 mars 1895 gaf hon jämte sin man på Kungl. Operan en mindre lycklig föreställning af Hamlet, hvari hon utförde Drottningens roll. De följande spelåren engagerad vid Albert Ranfts dramatiska afdelning, som då hade sitt hemvist på Vasateatern, uppträdde hon på våren 1898 som gäst på Kungl. Dramatiska Teatern, första gången i Fru Inger till Östråt, som den 20 mars gafs till firande af Henrik Ibsens 70-årsdag, och sedermera som Hertiginnan de Réville i Sällskap där man har tråkigt. Sedan hon därefter under de fyra spelåren 1900—1904 haft engagement vid Svenska Teatern i Helsingfors, kom hon och hennes man hösten 1904 till Hugo Rönnblads sällskap; där förlorade hon sin man, William Engelbrecht, som under sällskapets vistelse i Sundsvall afled den 20 sept. sistnämnda år. Vid ett gästspel på Svenska Teatern i Helsingfors följande år drabbades hon själf af svår sjukdom, som för alltid nedbröt hennes kroppskrafter och gjorde henne delvis förlamad.

Hon sörjes nu närmast af sin son, sjökaptenen Daniel Engelbrecht.

Johannes Svanberg.

Allt eftertryck utan angifvande af källan förbjudes!


29