| SVENSKA SCENEN |
de brokiga och underliga personnamnen som hälft erinra om Italien, hälft om Bal- kan; ingen kun dock sväfva i det ringaste tvifVel om att icke fader Geromi är Rasputin.
(A. B s i Sv. D.)
Hen manliga hutYudrolleu spelades af hr Svcnnbcrg% som ingalunda sökte ge det yttre porträttet af Gcrome-Rasputin, hvilken var afskräekande ful och mager, utan i stället anlagt en Kristus-mask. "Svennberg gör honom till en råhytlad kärnkarl, ganska flegmatisk i uppträdandet utom i herdesce- nerna, en rysk musjik med alla den svarta jordens safter i sig" skref B. B n. "På det hela taget är det en germaniserad typ af don religiöse äfvent\ råren, genomförd med bredd och konsekvens men utan medrve- kände lidelse'4, ansåg A. B s. Tora Te/\\ som innehade den kvinnliga huvudrollen, och som man inte sett i rampljuset på en tid, ötVerraskade med en splitter ny stämma af betydligt mer bärig klang än man förut hört henne använda. Hon hade en lycklig afton. "Hon var blond, elegant och dygd ig
den kyska gretvinnan Klena midt i den mänskliga smutsen. Och hennes ögon sköto vackra, harmsna blixtar, när Rasputin ville förföra henne. Hela salongen kände sig djupt upprörd å hennes vägnar/1 (D. V m.)
De andra rollerna voro i andra planet. Man lade främst märke till Oösta Ekman, John Brunius och Torsten Hammaren.
S\1 NSKA TIA WRN
INTIMA TEATERN har framfört Maeter- lincks mirakelspel Syster Beatrice. Det blef en ganska omstridd teaterafton. Tea- terns krafter öfverhufvud tveks inte ha räckt
m
till att skänka denna dikt dess rätta färg och ram. För öfrigt öFverraskar kritiken med mycket divergerande omdömen om spelet, som hiir betydde så mycket. På Bo Bergman verkade kvällen välmenande, men ansträngd och långrandig och hos Ine: Lundmark, som var Beatrice, "förslog hvarken röst eller plastik". Fallström, som anser att miraklet är ett så vackert poem, att det fordrar att själfva iinglarne stege ned och spelade det, såg också betydliga brister i spelet, äfven om han fann att Inez 1 lindmark har betingelse för scenen. Detta förnekar ej heller August Brunius, som dock säger ifrån, att hon ej kunde ge "den allägsnaste illusion i rollen". Didring är mildare i sitt omdöme och ttnner framställningen "präglad af både klokhet och förstånd" och enligt Sven Söderman gaf skådespelerskan "ett löftesrikt prof på ett spontant samarbete af intelligens och inre gripenhet". 1 ungefär samma proportioner får Ingrid An- dersen som madonnan och John Westin som riddaren ros och ris.
BLANCHETEATERN har presenterat ett nytt svenskt orginal. Bara en piga af Ernst Eklund. Det får i allmänhet en gan ska god kiitik. "En anspråkslös men ganska underhållande folkpjes" kallas stycket af Sven Söderman. "Hans nya stycke visar författarens påtagliga förmåga att skrifva en god dialog och
RÅTTFÄLLAN. "<#>'»>
TORA T EJE SOM ELENA SULVI*
förbereda en handling", menar Didring. "Pjesens värde ligger i smådragen, som ibland äro teaterfyndiga", anser Brunius, medan Bo Bergman håller före, att denna pje> står på ett lägre plan än författarens debutarbete "Heder". Författaren sjiilf öfverraskade med en ny typ, motsatt hans vanliga, och öfver hela linjen ansågs spelet godt med hr Eklund, Oulli Natorp, Maja Cassel och Sreri Quick i hufvudrollerna.
1 Bror Centerwalls förträffliga artikel Teaterskandinavistnen
i vårt förra nummer efterlvstes ett löfte af direktör Gustaf
Collijn att anordna gfistspelsutbyte med Folketeatret i Köpen- hamn. Dagens Nyheter har interpellerat Intima teaterns chef om saken, som bland annat svarat:
31
