men swär därjemte wid min ähra, at det skall blifwa sidsta gången; jag måste nu lemna Er, men I skall wara wälkommen hos mig til aftonmåltids.
Jag skall lyda Er befallning. (Bugar åter diupt för Fröken Sophia och går ut.)
Siunde Inträdet.
FRU LOTTA, FRÖKEN SOPHIA.
FRU LOTTA.
Det är så min Fiken, en stor ändring är skiedd i mitt sinne, tänck jag börjar nu alt mer och mer se Grefwe Hurtigs fel, som jag tilförene, dels intet märkte, dels tyckte wara behagelige, du mins ju hwad min Far gaf mig tilstånd at säija honom, jag hade thet samma åtskilliga gånger på tungan, men kunde intet ha hierta at gifwa honom det nöijet, ja, min hiertans Fiken, ännu ett starckare tecken, at jag ej älskar din Cousin, är det, at jag ej är jalouse, fast än jag nogsamt märckte, at hans ögon mer luppo och fäste sig der du stod, än sågo mig an, tilförende hade sådant kunnat förstöra wår såta wänskap, min Ängel, men jag säger dig med min wanliga uprichtighet, at jag nu anser alt hwad Grefwen giör, talar eller täncker, med största kallsinnighet i werlden.
Ligger intet til äfwentyrs under denna lilla, och jag tör säga ogrundade misstancka, en hemlig kiärlek begrafwen, som snart torde tända sig igen?
