Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
FRU LOTTA.

Aldrig, aldrig, min wän.

FRÖKEN SOPHIA.

Men hwarföre försäkrade min Lotta Grefwen då, at hon wille förlåta honom alt hwad han felat.

FRU LOTTA.

Jag giorde så, men mins min ed, at det skulle blifwa för sista gången, jag är så försäkrad at han lärer snart igen begå någon galenskap, at jag så godt redan håller mig wara befriad ifrån en tilsäijelse, som war så willkorlig; men min Fiken, wil du wara så god och gå litet i Mat-Salan, medan jag går at tilse om min Far hwilar sig ännu. (Är på wägen at gå, men stannar litet och säger.) Men min hiertans du, lär intet din bror komma hit i afton, i alt fall sänd straxt och bed honom på mina wägnar giöra oss sällskap.


Åttonde Inträdet.

FRÖKEN SOPHIA GLADLYNT.

FRÖKEN SOPHIA. (För sig allena)

Jag har lust at se huru detta lyckas, Fru Lotta Enterfelt är som hennes Far uprichtig i alt sitt wäsende, hwad hon menar så säger hon, och när hon beslutit något så ändrar hon sig icke gärna, så at Grefwe Hurtig är ofelbart slagen utur Scholan där, det är jag försäkrad om, men huruwida min bror deraf kan profitera står därhän, nog tyckte jag at Fru Lotta rördes något af de ord han sade, när han sist gick bort ifrån