henne, den enständighet, hwar med hon och begiärade just nu af mig at jag skulle i hennes namn sända efter honom, skulle ock synas gifwa något hopp, men huru hon lärer på godt maner bringa Gubben at komma på andra tanckar, i anseende til Grefwe Hurtig, det wet jag intet, han är äfwen så beständig i sina Resolutioner som hon, och måste, hafwa goda skiäl innan han dem ändrar, men hwad nya skiäl kan Fru Lotta anföra, som skulle hafwa bracht henne, sedan hon sist talte med Gubben och wiste sig så lydig at efterkomma hans befallning, at aldeles afslå Grefwe Hurtigs frijeri, där ligger kunten. Men ändå ni skal weta, wår Lotta lilla, Fars endaste dotter, och ögnasten på kiöpet, har intet så särdeles swårt före heller at inbilla den goda Gubben hwad hon will, om hon tar sig det före: Med alt det så säijer jag än en gång, at jag undrar huru detta lärer lycktas, emedlertid så har jag intet warit så blind, at jag ju sedt Grefwens åtbörder i anseende til mig, jag tilräknar dem ungdomens men besynnerligen wår bereste ungdoms wanliga ostadighet, men hade de ock gådt uprichtigt af hiertat, så är jag ändå alt förmycket Fru Lottas trogna wän, til at söka förleda ett hierta, som hon åstundar at äga; doch jag tilstår därjemte, at oachtat alla Grefwe Hurtigs fehl, hwilcka äro i sanning, mera affecterade än honom medfödde, jag nogsamt kan märka alla de egenskaper, som ifrån så långliga tider har giordt hans Familie älskad och wördad i Riket, några flera år, bättre omgänge och mognare eftertancka, ja kanskie ock en försichtig hustru, lära utan stor swårighet sättia alt til rätta hos honom: Blefwe jag den samma, så tör jag swärja på, jag skulle reüsera, iag skulle så hyfla dig, så hyfla dig, Grefwe, at du skulle - - - hwad då?
