Hoppa till innehållet

Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
110
Bygninga Balk.

lyst och tilsagdt är; sedan hafwe han wåld thet nyttia och bruka, men ej illa medfara.


2. §. Nu kommer then fä äger, och biuder rätt för skadan, efter thy, som mätismän säga: wil then som intog, thet ej utgifwa; sätte tå med witnen så många penningar, som skadan är mäten til, eller full pant eller borgen ther före, hos någon af hans grannar, Nämndeman eller fierdingsman, och kräfwe fä sitt ut med samma witnen. Nekas thet honom äntå; lite Kronones Fogda eller Länsman til, och böte han, som qwarhåller, en daler för hwart dygn, och skadan åter. Twistas om thet fä lagliga intagit är, och gitter ej then, som inwräkt, med witnen, andra skiäl, eller sielf sins ed wisa, at han thet fä ther funnit och intagit, som sagdt är; böte sammaledes, och gälde skadan åter.


3. §. Nu finnes, at thet fä gått in genom annars ogilda gärdesgård, eller grind; gifwe han fä löst, som intog, och then gärdesgård eller grind uppehålla borde, gälde skadan genast, och böte, som i 5. Cap. sagdt är.


4. §. Hwar som hemliga borttager sitt fä, som af annan är intagit, hwad fä thet helst är, böte tre daler: Giör han thet med wåld eller rån; plichte som skils i Missgiernings Balken.


5. §.