gälde skadan, som sagdt är. Orka the thet ej; arbete för skadan, och plichte med kroppen för böterna. Är skadan så stor, at then ej kan genom arbete fyllas; plichte med kroppen både för böter och skada.
4. §. Tå skogseld upkommer; skola grannar
och soknemän skynda sig tit at släcka, eller böte twå
daler. Tager fahran til; kungiöre thet nästa
Kronobetienta, och låte strax budkafla gå byar emellan.
Hwar som then nedlägger; böte tijo daler. Af
hwart matlag skal en man komma til elden, så ock
hwar ryttare, soldat och båtsman, med yxa, eller
bila, spada och watukäril. Blifwer någor aldeles
borto, utan laga förfall; böte fem daler.
Kommer någor för sent, eller träder ifrån sitt arbete och
ställe, förr än hemlof gifwes; böte tre daler. Nu
är elden så dämpad, at ej alle ther nödige äro;
förordne tå Kronobetiente wissa män, som hålla ther
wacht, hwar efter annan, til thes ingen fahra är.
5. §. Förr än manskapet skiljes åt, skal noga
efterfrågas, helst af Kronobetienterna, huru elden
är kommen lös. Finnes wägfarande wara ther til
wållande, eller lösker dräng, eller then ej kännes
god at gälda skadan, och får han ej borgen för sig;
tå skal han i förwar tagas, och Härads Rätten strax
theröfwer ransaka och döma. Är thet bofast man;
warde stemd til nästa Ting
