tå thertil närmast, then sig ej förbrutit hafwer. Är then ej fallen til at förese barnen; tå äger Domaren skåda, hwad heller then brotslige, eller någor annar them til sig taga må; och antingen the blifwa när then brotsliga, eller när andra, gånge til födo och upfostring theras, så mycket af fadrens och modrens gods, inkomster, lön, eller slögder, som Domaren skiäligt pröfwar.
4. §. Öfwergifwer och förlöper mannen af
ondsko och motwilia sin hustru, och far utrikes i thet
upsåt, at ej mera blifwa och bo med henne; hafwe
ingen rätt sin lott i boet, eller fasta gods sitt, at
råda. Wil hustrun ifrån honom skiljas; tage tå
stemning hos Domaren. Wet man ej hwar mannen sig
uppehåller; låte Domaren å predikostolarna lysa efter
honom öfwer hela Häradet, eller i Staden, om han
ther boende warit, så ock i the närmasta soknar ther
intil, och förelägge honom natt och åhr. Kommer
han ej inom föresattan tid; döme tå Domaren til
skilnad, och hafwe mannen förwärkadt hela sin lott i
boet. Samma lag ware, ther hustru förlöper
mannen.
5. §. Hwad mannen förwärkadt hafwer, som
sin hustru öfwergifwit och förlupit, thet niute hon,
medan hon ogift är, så ock nyttan och räntan af hans
fasta gods. Går hon i annat gifte; niute ej mer,
än thet hon war gift och gifwen til, utan falle tå
mannens lott barnen til. Ägen ock the rätt, at
nyttia hans enskylta fasta gods, medan han borto är.
