Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


7
Gotl. L. I. 1.


1.[1] Hier byrias([2]lagh guta oc segia so at fyrstum


Þitta ir[3] fyrst upp haf[4] .i. lagum ([5]orum þet wir sculum naicca[6] haiþnu oc iatta[7] crisnu. Oc troa allir aann[8] guþ alzvaldanda.[9] Oc[10] hann[11] þar[12] biþia þet hann unni os ar oc friþ sigr oc hailsu Oc þet et[13] vir magin halda cristindomi orum[14] Oc tro vari retri[15] oc landi oru[16] bygdu Oc vir magin huern[17] dag þet sysla .i. allum giarningum Oc[18] vilia orum.[19] sum guþi ([20]sei dyrþ .i. Oc or sei mest þarf at beþi til lifs oc sialar


2.[21] Af barnum


Þet[22] ier nu þi nest at barn huert[23]



1. Här börjas Gotländingarnes lag, och säger så först:


Detta är först begynnelsen i vår lag, att vi skole förneka hedendomen och bifalla christendomen, och tro alle på en allsvåldig Gud, och bedja honom att han unnar oss god årsväxt och fred, seger och helsa, och det, att vi måge behålla vår christendom och vår rätta tro och vårt bebodda land,[Övers. 1] och (att) vi måge hvar dag det skaffa med alla våra gerningar och vår vilja, som är Gud till ära och är mest vårt behof både till kropp och själ.


2. Om barn.


Det är nu dernäst, att (man) skall

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. 12
  13. 13
  14. 14
  15. 15
  16. 16
  17. 17
  18. 18
  19. 19
  20. 20
  21. 21
  22. 22
  23. 23
  1. D. ä. landet som vi bebo.