24
Neptunus med åran
Och treudden på,
I vredesmod slår han
Tritonerna små.
Sirenerna sjunga
Med däjelig mund
Och locka de unga
Matroser på grund.
Nu tumlas det om i ett vildt raseri
Och gormas att öronen knappast stå bi;
Och ingen bit bättre än hela dess svit
Är roddarmadamen fru Amfitrit.
Ni frågar huru hösten är beskaffad härute, om icke hafvet ibland går öfver byggningarna, emedan ni hört så berättas; men detta, kan jag försäkra, är ingen sanning. Visserligen blåser det stundom, så att det går genom merg och ben, så framt icke kroppen är dess bättre ihopfogad; men är han någorlunda tät, så har det ingen fara.
För den som nyttjar den besynnerliga hufvudbonad, som kallas peruk, är blåsten härute en stor olägenhet. Jag känner tvenne hedersmän, hvilkas peruker på en gång, under deras
