Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
50
Hur vi till förnuftet vädje,
Grips det af hans mörka lag.
Han har stulit lifvets glädje,
Och han stjäl den dag från dag.
Ännu inga ränkor spunnits
Såsom hans på lifvets ban:
Ingen läsarprest har funnits,
Som ej varit full med fan.
Skapa vill han blott betryckta,
Mörda hoppets salighet,
Och med namn af ”trones lykta”
Vill han gälla som profet.
Nej! han porten är och trappan
Till förderfvets mörka borg.
Han är född att mista kappan
Och få stut på öppet torg.
Men han vakar, och J sofven —
Svea-folk! gör pinan kort!
Skicka sällskapet till Påfven,
Blott att ligan kommer bort.
Låt oss värmas, som af solen,
Fritt af religionen än:
Rök med enris predikstolen
Och gör kyrkan ren igen!
