Sida:Telegrafen 0061.jpg

57

I boken hängde näsan gredelin:
Den tiden fanns gudsgåfvor af latin.
Och till på köpet snäste mig hvar dag
En informator, lika lat som jag.

Men ack, en vår, jag mins: termin var slut.
Gymnasium jag hade tråkat ut.
Hvar lektor snart uppå sin lager sof,
På deras panna låg ett gudskelof!
Och Cicero, Ovid och annat rart
På högsta hyllan sattes opp med fart.

Till Lissabon min svåger färdig var:
”Vill du gå med, så gör dig genast klar!” —
Det var en karl, som stod vid sina ord.
Jag gret och snöt mig och gick straxt ombord
Och vågen fnös i sommarsolens brand . . .
Och nu farväl, mitt gamla fosterland!

Men det blef storm, och jag blef sjuk på stund
Bad Gud — och satt’s i land i Öregrund.
Tillräckligt utaf sjön jag hade känt.
Jag for till Upsala och blef student.
Blef knöl om qvällen på ett punsch-kalas:
Det var så fasligt, fasligt stora glas.