Den här sidan har korrekturlästs
LIII.
Enom Konung tecktes thet så/
Sina tienare kalla,
Medh them til ena stempno gå/
Och en rekenskap halla.
Så kom en fram som skyldigh war/
Een stoor penninga summo.
Medh then samma gick thet så hardt/
Som alle tå förnummo.
Til at betala sådana skuld/
War ther intet til rådha.
Han hadhe hwarken selff eller guld/
Thes större war hans wådhe.
At han skule sälias HERren bödh/
Hustru/ barn/ äghor alla.
Til betalning bleff tå stoor nödh/
Tijdh war til ödmjukt falla.
Käre Herre mild och godh/
Låt tina miskund skina.
Haff doch medh migh tolamodh/
Om thessa skulder mina.
Jagh wil leggia wilian widh/
At jagh tigh wel förnöyer.
Ther
