Den här sidan har korrekturlästs
Thenne tin brodher haffver warit dödh/
Och är igen upstånden/
Och war kommen i största nödh/
Och är nuu qvitt then wåndan/
Thet gör mitt hierta frögde.
Om tijn saak hadhe sådana skäl/
Til glädhi aldrigh warit.
Medh tigh är altijd gånget wel/
Som ingen wägs haffver farit/
Ey heller lidhit sådana brist/
Som thenne moste lijdha.
Intet aff tino godze mist/
Ther öffver tu må qvidha/
Skal man ey sådant tenckia?
Så war nuu syndare oförskruckt/
Tu haffver en mildan Fadher.
Emoot tigh är hans hand uthreckt/
Han annammar tigh gladher.
Om tu tijn synd bekenna kan/
Och faller för honom nedher/
Alla tina synder förlåter han/
Och giffver tigh hwadh tu bedher/
Tu må wel framgå trygger.
Thes
