Den här sidan har korrekturlästs
LXXXIIII.
Ty synd och dödhen för migh bleff/
Heluetet stodh oss öpet.
Gudh aff sinne barmhertigheet/
Sijn öghon til migh wende/
Han kunde ey lijdha mijn uselheet/
Hielp wille han migh senda/
Endoch jagh war aff synder full/
War han migh för en Fadher huld/
Och lät sigh om migh wårda/
Han sadhe til sin eenda Son/
Nuu är tijdh til förbarma/
Faar nidh uthi thet syndaland/
Och löös the fångar arma/
Aff theras synd och stora nödh/
Frels them ifrå then ewigha dödh/
Och låt them medh tigh leffua.
Sonen sin Fadher lydigh war/
Kom til migh här på jorden/
Aff eenne Jungfruu reen och klar/
Är han min brodher worden/
Sin kärleek wille han migh betee/
Och togh ifrå migh heluetes wee/
Thet
