Sida:Then Swenska Psalmeboken.pdf/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
LXXXVII.

Som Gudh ey haffuer sticktat/
Hon får uthan twiffvel sitt fall/
Til thet är hon alt plichtat/
Gudz ord bestå i ewigh tijdh/
Säker man ther på bygger/
Och boor ther medh i godhom fridh/
För regn och storme trygger.

Men tackom Gudh som oss wel bör/
För stora nåder sina/
Som han nuu medh oss alla gör/
Och daghliga låter skina/
Hans helgha ord i luuset igen/
See wij medh alffvar komma/
Menniskiors dicht lidher stoort meen/
Som lenge stodh i bloma.

Låter oss för ty i liuuset gå/
At wij må liffvet finna/
Om Gudh tagher oss thet ifrå/
Kunne wij tijt ey hinna/
I mörkret wandrar man ey rett/
Man stöter sigh snart illa/
Han trädher hän mong owiss siät/

Och
M