Den här sidan har korrekturlästs
XCVII.
Som tröst när några menniskio söker/
Förlåtandes Gudh wår HERRA/
Ty hoo sigh någhor annor tröst/
I nödhenne föresetter/
Än Christum som oss haffuer löst/
Honom dieffuulen snart förskrecker.
Men then som stadigt på Gudh troor/
Han bliffuer uthan all fahra/
Ty han på eenne klippo boor/
Fast mone hans grund at wara/
Lijdha mootgång/ kan han och twång/
Doch skal han aldrigh falla/
Han haffuer sijn tröst til Jesum Christ/
Som oss wil hjelpa alla.
Så bedher jagh aff hjertans grund/
Tu ey ifrå migh tagher/
Tijn helgha Ord uthaff min mun/
At mijn synd migh ey skadhar/
Som i migh boor/ jagh thet wel troor/
Thet kan ey annars wara/
At hoo til tigh kan giffua sigh/
Han bliffuer uthan fahra.
Titt
N iii
