Den här sidan har korrekturlästs
Bliff wijs Eva/ och ät medh allo.
Hon swaradhe så/ jagh thet ey må/
Ty HERREN Gudh förbödh migh så/
Hans budh tå moste jagh höra/
Om jagh annars gör/ och han thet spör/
I dödhen wil han migh föra.
O Eva Eva quinna godh/
Tu skalt ey döö wilt tu migh troo/
Then stund bliffuer tu ey werre/
Ondt gott ock så/ tu weta får/
Som Gudh bliffuer tu en Herre.
Then saligha quinna hon tenckte wisnar/
At wijsdom få me sådana art/
Som ormen monde henne loffua/
Ty äplet hon nam/ aff ormsens hand/
Och meente rådh skulle dogha.
Sedhan hon hasteligha bortgick/
Äplet hon Adam sinom manne fick/
Kungjorde thet ormen sadhe/
Adam förslogh/ uur sinom hogh/
Thet Budh Gudh honom sadhe/
Then wijsdom ladhe han på grund/
Och åt thet äplet i samma stud/
Fördö-
