Den här sidan har korrekturlästs
C.
Men mera tijns quinnos ordom/
Genom titt werck/ tu achta och merck/
Förbannat ware jorden.
I all then stund tu leffua må/
Skal tu aff jorden tistel få/
I tin swett skalt tu tigh födha/
Tijn hustru och barn/ medh sorg och harm/
Til thes i bliffuen dödhe.
Så dreff han them aff Paradijs/
Från all then glädhe och mykin prijs/
Som Gudh them förra jette/
Ther hjerta må brista/ som thet wiste/
Hwadh glädhi Adam slepte/
Så satte Gudh itt brinnande swerd/
Öffuer wägen mitt för wijsdoms träd/
Förmenandes oss tijt komma/
På domedagh/ Gudh wil sijn lagh/
Medh swerdet öffuer oss döma.
Ty bidiom Gudh aff hjertans twång/
At han oss giffuer sin helghe And/
Wij måtte thet swerdet undwika/
För Christi nödh/ och hårda dödh/
Besittia himmelrike.
Thet
