Postmästare, med hwilken Uddewallaboerne
otwifwelaktigt komma att blifwa mycket belåtna.
— "Rolighetsministern" och "muntrationsrådet" Löjtnant Höökenberg anställde härstädes sistlidne Söndagsafton å Societets-localen en "stor barnbal med pepparkaks-bröllop", hwilken tillställning bewistades af öfwer 400 personer, deraf omkring hälften utgjordes af barn från 4 års älder och deröfwer. Nekas kan icke, att Hr H. besitter en sällspord förmåga att underhålla nöjet och roa sina små gäster; och war det synnerligen tillfredsställande att se barnen glädjas åt de många roliga upptåg Hr H. beredde dem, hwilka troligen komma att länge bibehållas i friskt minne. Emellan muntrationerne för barnen deltogo äfwen de äldre i dansen, som med liflighet fortsattes till öfwer midnatt, då Sällskapet, belåtet med sin aftonunderhållning, åtskildes. — Hr H. afreser härifrån till Uddewalla och Götheborg samt widare till Danmark.
— Under nästlidne November månad hafwa, enligt till Konungens Befallningshafwande härstädes ingångne rapporter, inom länet timat följande olyckshändelser:
1:o Natten emellan den 4:de och 5:te nedbrann genom wådeld ett större bränneri på Säteriet Intorp, tillhörigt Kapten J. C. Olivecreutz. Hus och inventarier woro brandförsäkrade.
2:o Den 19:de drunknade uti Swansjön genom wåda enkemannen Anders Olsson från Kalfs sockens slut.
3:o Den 23:dje har Anders Jan Johansson på Swedjan under Målarp i Humla socken, Redwägs härad, medelst hängning afhändt sig lifwet. Oenighet i äktenskapet lärer warit orsaken till detta sjelfmord.
4:o Den 26:te nedbrunno såwäl mans- som ladugårdshusen å torpet Lilla Källebacken i Mårdaklefs socken, Kinds härad.
5:o Torparen Johannes Anderssons på Öjelund under Solberga i Åhs härad stugubyggnad har genom wådeld nedbrunnit, derwid bemälde Torpares hustru och 7 års gamla dotter så illa skadades af elden, att de afledo några timmar efter olyckshändelsen.
6:o Den 23:dje påträffades Sockenskomakaren Jan Wilh. Nyberg från Kinna Skattegården i Kinna socken, Marks härad, liggande död uti ett dike å hemmanet Salgunsered Lillegårdens egor, omkring 100 alnar från landswägen. Något tecken till yttre wåld fanns ej å den döda kroppen.
Stifts-Nyheter.
Skara. Tro- och huldhets- samt tjenste-ed har d. 29:de Nov. blifwit aflaggd af utnämde Kyrkoherden i Sunnersbergs pastorat, Mag. J. K. Lindskog.
— Förordnade och missiverade: v. Komministern L. Nyberg till Pastorsadjunkt i Lyrestad, Pastorsadjunkterne C. Wikman till v. Komminister i Wånga, C. G. Hasselskog till v. Komminister i Warnhem, S. Forsell till v. Komminister i Wing, W. h. och O. F. Nymansson till v. Komminister i Otterstad.
— Död å Warnhems Komministersboställe: utn. Kyrkoh. i Åsarp, Lars Hendén. Han war född 1790.
— Beswär öfwer Acad. Doc. Mag. G. Wennerbergs utnämning till filos. Lektor wid Skara Gymnasium har inom behörig tid vik. filos. Lektorn Mag. W. Kullberg anmält sig wara sinnad att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anföra.
Utlandet.
Preussen.
Nationalförsamlingen, som blifwit förflyttad till Brandenburg, öppnades wisserligen derstädes den 27:de Nov., men blott 154 medlemmar woro tillstädes, då således 49 fattades i det antal, som är erforderligt för beslutens giltighet, och dessutom förklarade 30 ledamöter, att de blott tillstädeskommit för att protestera emot förflyttningen. Fyra ministrar woro närwarande, och grefwe Brandenburg förklarade, att han hade ett kungl. budskap att meddela församlingen i nästa möte, som utsattes till påföljande dag. Detta budskap antages innehålla en ajournering af församlingen och suppleanternes inkallande. — Wrangel har, till följe af nationalförsamlingens öppnande i Brandenburg, förbjudit hwarje möte af de deputerade i Berlin. — Ryska trupper hafwa wisat sig wid gränsen.
Österrike.
Detta lands regering har, enligt till Berlin ingångna underrättelser, afsagt sig all förbindelse med den konstituerande tyska riksförsamlingen. Den nya ministèren har förelaggt församlingen sitt program, hwilket går ut på tillwägabringandet af en konstitutionell monarki, i hwilken alla de olika nationerna få, lika berättigade, fritt och obehindradt utweckla sig. Föreningsbandet skall utgöras af en start centralmakt.
Frankrike.
General Cavaignac har wunnit en lysande seger öfwer sina politiska motståndare inom franska nationalförsamlingen den 25 Nov. Efter mycket lifliga diskussioner, som warade till kl. nära 12 på natten, antog församlingen, med 503 röster mot 34, följande beslut: "General Cavaignac har gjort sig wäl förtjent af fäderneslandet." Detta resultat helsades med högljudda bifallsyttringar. Omkring 200 medlemmar, deribland de trenne herrarne Bonaparte, afhöllo sig ifrån att deltaga i voteringen.
Italien.
Påfwen Pius IX har sett sig nödsakad att flytta från Rom. Den 16:de Nov. utbröt nemligen härstädes ett allwarsamt uppror. Folket och en del af linietrupperne kämpade emot schweitzertrupperne och behöllo öfwerhanden. Påfliga palatset belägrades af 6000 insurgenter, hwilka fordrade, att påfwen inom en timma skulle gifwa efter för alla deras fordringar, och hotade att i widrigt fall mörda allt lefwande i palatset, undantagande den h. fadren sjelf. Påfwen gaf då efter och utnämde en ministèr, alla radikala demokrater. — Wid underrättelsen om påfwens flykt, har Franska regeringen skickat 4 fregatter med 3500 man till Civila Vecchia och derjemte låtit en utomordentlig gesandt, hr Coureelles, afgå till påfwen, för att ställa sig till dennes disposition och tillförsäkra honom om Frankrikes skydd. Hwart påfwen tagit wägen, är icke med säkerhet kändt, men ryktet will weta, att han anländt till Marseille. — I Florens och Turin hafwa dessa händelser framkallat en utomordentlig jäsning, och kungen af Neapel låter ytterligare befästa sin hufwudstad till lands och sjös.
Orleanska Familjen.
— Ludvig Philip har, om man får tro ett i New-York gängse rykte, inköpt Stamford Park i Canada, nära Niagarafallet. Det är ett wackert hus, byggt af sten i samma stil som de Engelska s. k. Cottagee, omgifwet af en widsträckt park och har en utmärkt wacker utsigt. Stället kostade dess förre egare, Sir Piregrine Maitland, 60 tusen dollars.
— Tidningen "Le Moniteur" har nyligen kungjort det dekret, som reglerar f. d. konung Ludvig Philips enskilta domäners och civillistans liqvidation. Sedan skulderna äro betalte, blir återstoden till ex-konungen utbetald; man kan i rund summa beräkna den till 70 millioner francs, sedan 30 millioner blifwit liqviderade. Detta beslut hedrar såwäl styrelsen som nationalförsamlingen.
— Engelska tidningarne berätta, att hela den Fransyska f. d. Konungafamiljen hållit på att blifwa förgifwen i Claremont i början af förra månaden. Allesammans anföllos en dag af wåldsamma plågor, som utwisade alla symptomer af en förgiftning. Ryktet derom spridde sig hastigt och gaf anledning till de swåraste misstankar. Men som hertigen af Remours äfwen hade sjuknat, oaktadt han endast druckit ett glas watten, skyndade man att analysera hwad som fanns qwar i en karafin af samma watten som blifwit slaget i glaset, och fann att det innehöll en stark dosis koppar-oxid. Genom närmare undersökning upptäcktes, att detta gift härledde sig från de kopparrör, med hwilka wattenledningen till slottet Claremont underhölls. Genom en utmärkt läkares, Doktor Clarks, omsorger att meddela motgift, hade likwäl de sjuka kommit utom all fara.
Mimosa Sensitiva.
"Rör mig ej! o akta, akta!
Hör den bön, som blomman ber!
Mig du endast får betrakta,
Vet du ej hur blyg jag är?
Men kan du mitt språk förstå,
Mången lärdom ger jag då."
Fåfängt dock den svaga beder,
Ingen lyssnar till dess rop,
Stjelken sjunker sorgligt neder,
Rädda bladen falla hop.
Hvad hon lofvat hon beskär —
Känslolöse! kom och lär:
"När dig fiender förtrycka
Möt dem ej med fåfäng harm,
Slut, som jag, dig sjelf, din lycka
In uti din egen barm.
Ser du, törnets hvassa rad
Ge ej skydd åt mina blad!
När sin kos se'n sorgen farit,
Må du mer ej minnas den,
Blif då åter hvad du varit,
Repa mod på nytt igen.
Så, när smärtans qval är slut,
Mina blad på nytt slå ut.
För hvar oren jordisk smitta
Blif så skygg, så rädd som jag;
Till din själ må endast hitta
Ljusets stråle, himlens dag,
Derifrån är allting godt,
Tåren vederqvicker blott.
Gerna oförrätt jag glömmer,
Följ mig äfven deruti!
Om mitt enkla ord du gömmer,
Skall du god och lycklig bli —
Fast af dig blott qval jag rönt,
Blir jag då ej obelönt."
- BERNARD.
Handelsunderrättelser.
Götheborg d. 9 Dec.
— Denna wecka hafwa wi haft en betydlig import, hwaraf må nämnas: 11 balar rödt Bomullsgarn, 617 balar Bomull, 20 fat Risgryn, 85 fat 43 packar Tobak, 988 st. Java-Hudar, 345 skeppund Färgträd, 6,236 tunnor Salt, 1360 t:r Stenkol m. m. Exporten har deremot warit obetydlig. — I warumarknaden råder mycken stillhet.
Brännwin in loco säljes till 26 sk., hwilket pris äfwen betalts för de foror, som under weckan tillförts, men undergradig wara har på torget sålts till 24 sk. och 23 sk. 4 r. b:ko k:n. På leverans i Maj och Juni fordras 25 sk. 8 r., men bjudes endast 25 sk. 4 r.
Jern. C:a 700 skepp:d hafwa under weckan uppköpts för komplettering af skeppningar och betalts med banko R:dr 15 per skeppund ordin. Jern, på längre och kortare konditioner.
Spik. Ensamt 4 t:s har wisserligen kunnat köpas till b:ko R:dr 17, men 3 och 4 t:s, lika mycket af hwarje slag, har betalts med b:ko R:dr 24 och b:ko R:dr 18, och numera fordras b:ko R:dr 24: 24 och b:ko R:dr 18: 24.
Spannmål. Hwete gäller R:dr 12 a 10: 32, efter godhet. Rätta priset på Råg torde wara 7: 32, då, på samma gång som sämre wara omsatts till 7: 16, 15 lisp:ds wara betalts med 8 R:dr. I Korn ingen omsättning. Hafre har, för komplettering af skeppningar, betalts med 3: 28, men småposter hafwa äfwenledes sålts till 3: 16. — Torgpriser: Hwete 10: 32, Råg 7, Korn 5: 16, Hafre 3: 16, Brännwin 24 a 25 sk. 4 r., allt banko.
Salt. En under weckan tillförd laddning Terra-Vechia Salt har sålts till b:ko R:dr 2: 10, 8 t:n wid masten, till hwilket pris spekulanter dock för dagen saknas.
Mariestad d. 9 Dec.
— Torgpriser: Hwete 14 a 15 R:dr, Råg 8: 24 a 9 R:dr, Ärter, hwita, 10 a 11 R:dr, Lerärter 8 R:dr, Korn och Malt 8 R:dr, Hafre 4 a 4: 12; god tillförsel. — Brännwinspriser: kannwis 38 a 40 sk., fatwis 34 sk. k:n, allt r:gs.
— Under förra weckan woro priserne å Spannmål samt Potäter följande i länets städer:
Wenersborg. Råg 10 R:dr; Korn 8; Hafre 4: 24; Potäter 3: 16; Hwete 18: Hwita Ärter 10 R:dr; Bruna dito 8 R:dr.
Borås. Råg 13 à 14 R:dr; Korn 9 R:dr; Hafre 3 à 3: 24; Potäter 4 à 4: 24; Hwete 18 à 19 R:dr; Hwita Ärter 13 à 15 R:dr.
Ulricehamn. Råg 13: 24; Korn 7: 24; Hafre 4: 12; Potäter 4 R:dr.
Utdrag ur Konungens
Befallningshafwandes Kungörelser.
Wid executive auctioner, som förrättas å nedannämnde tider och ställen, komma följande utmätte fastigheter att till den högstbjudande försäljas, nemligen Onsdagen d. 28:de Februari 1849, kl. 11 f. m.: 1⁄16:dels mantal kronoskatte Hultet Storegården i Alingsås socken af Kullings härad, å tingsstället i Alingsås, och 1⁄4:dels mantal kronoskatte Ornunga Simonsgården i Ornunga socken, Gäseneds härad, å Lands-Canzliet i Wenersborg. Onsdagen den 3:dje Januari 1849, kl. 11 f. m.: 1⁄8:dels mantal Bön i Gestads socken, Sundahls härad, å tingsstället Östebyn.
Uppå werkställighet af beslutade åtskillige reparationer å karakters-huset wid Kaptens-bostället wid Westgötha Kongl. Regemente, Mengsholm, uti Siene socken af Kullings härad, har Kongl. Krigs-Kollegium utsatt entreprenad-auktion att förrättas Tisdagen den 9:de nästkommande Januari, kl. 12 på dagen, såwäl å Lands-Kontoret i Wenersborg, som på nämnde boställe. Kostnadsförslaget upptager en summa af 287 r:dr 40 sk. banco, och skall arbetet wara fullbordadt inom d. 1 Sept. nästk. år. Halfwa entreprenad-summan utbetalas förskottswis.
Nästkommande års Lagtima Winter-Ting uti Herr Häradshöfdingen P. U. Stenbergs Domsaga äro utsatte att förrättas å nedannämnde tider och ställen, neml.: med Åhs härad i Wäby Fredagen den 2 Februari, Kullings härad i Alingsås Fredagen den 23:dje i samma månad. och Gäseneds härad i Ljung Måndagen den 26:te Mars.
Sammanträde.
Sparbanks-inrättningens stiftare, hufuvdmän och delegare kallas härigenom till den vanliga allmänna årssammankomsten, som blifvit utsatt att hållas i Ränterirummen härstädes Lördagen d. 30 dennes, kl. 4 eftermiddagen, för att taga kännedom af Bankens förvaltning under sistlidet år, meddela Direktionen decharge, välja ny Direktion och Revisorer öfver innevarande års förvaltning, samt i öfrigt öfverlägga om de Bankens angelägenheter, hvilka kunna förekomma. Wenersborg den 9 December 1848.
- Å Sparbanks-Direktionens vägnar
- J. A. Zachrison.
Tillkännagifwanden.
För upbörd af sednare halfårets räntor, har Sparbanks-Direktionen utsatt sammanträde, att hållas i Ränterirummen härstädes Lördagen den 30 dennes, kl. 10 föremiddagen; och erindras wederbörande, att då fullgöra ränteliqviderne wid den påföljd, att lånen eljest anses till återbetalning upsagde.
I öfrigt upmanas wederbörande, att inom den 22 dennes till Kassaförwaltaren, Herr Andre Landlmätaren J. A. Swedberg, för afslutning, aflemna sine motböcker; äfwensom Direktionen får erinra, att, för en sådan afslutning, ett uppehåll i den wanliga rörelsen af femton dagar,
"Der," sade Pietro pekande på en ödslig
byggnad, ungefär en fjerdedels mil aflägse.
"Detder nästet? — hwilket mer liknar en ruin än ett wärdshus; jag tänkte wi skulle före natten kunna hinna upp ett beqwämt wärdshus."
Här utfor Pietro i en ström af ömkliga utrop, sådane som alltid ligga på dessa usla mulåsnedrifwares tungor. "Sådana wägar! och sådana berg! och de stackare djuren äro alldeles uppgifne och benen lama af trötthet; de stupa snart; de bli aldrig i stånd att uppnå byn. Och sedan, huru kan Eccelenza önska sig ett bättre wärdshus; ett perfect castello — ett palazza — och sådant folk! — och sådant fläsk! — och sådana sängar! — Hans Eccelenza mår der alldeles förträffligt och sofwer der som en prins."
Grefwen war lätt öfwertalad, emedan han fruktade att utsätta sin dotter för nattluften, så att den gamla wagnen om en stund skramlande for in genom en stor port på wärdshuset.
Byggnaden swarade wisserligen i någon mån till Pietros beskrifning. Den war stor nog både som kastell och palats, byggd i en stark, men simpel, nästan rå stil, med ett stort antal af tomma rum. Det hade sannolikt i fordna tider warit ett jagtslott för någon Italiensk prins. Der hade warit rum nog att inom dess murar beqwämt kunna hysa en liten arme.
Ett ringa hushåll syntes nu bebo denna rysliga boning. Utseendet på dem, som nu presenterade sig för de ankomne resande, war i högsta grad twetydigt och smutsigt. Emedlertid war gamle Pietro känd af dem alla och wälkomnades af dem, då han inträdde sjungande, pratande och nästan skojande, så att det hördes till portgången.
Wärdinnan mottog sjelf grefwen och hans dotter, för att wisa dem deras rum. De blefwo ledsagade genom en lång, mörk korridor och en swit af höga rum, sinsemellan öppna, och med bjelkar i taken. Allting hade ett uselt och smutsigt utseende. Wäggarne woro fuktiga och nakna, undantagande att här och der hängde någon stor målning, tillräcklig för en mindre kyrka, utbleknad och alldeles otydlig.
De walde twenne sängkamrar, den ena innanför den andra, den inre för dottern. Sängställena woro massiva och oformliga, och wid en undersökning af dem — så berömda af gamle Pietro — funno de dem fyllda med hampblånor, sammanknottrade i stora klumpar. Grefwen drog missnöjd på axlarne, men der war intet wal öfrigt.
Kölden i rummen trängde till märg och ben, och de woro glada att få återwända till allmänna rummet, ett slags sal, hwarest en illa underhållen eld i en stor håla (origtigt benämnd kakelugn) rök. Några råa trädgrenar hade just nu blifwit påkastade, hwilka frambringade hela moln af rök. Rummet öfwerensstämde i öfrigt med resten af huset. Golfwet war stensatt och smutsigt. Ett stort ekbord stod i midten, oflyttbart i följd af sin tyngd.
Det enda, som icke öfwerensstämde med den herrskande tonen af tarflighet, war wärdinnans drägt. Hon war osnygg; men hennes kläder woro af dyrbara tyger. Hon bar åtskilliga ringar af stort wärde på fingrarne, juveler i örhängena, och kring hennes hals war en rad af stora perlor, hwarwid hängde ett blänkande krusifix. Hon hade ännu några tecken till förgången skönhet, men der war något i hennes fysionomi, som ingaf den unga damen en särdeles afsky. Hon war beställsam i sin uppmärksamhet, och bad grefwen och hans dotter hjelpa sig med att hon lemnade dem till uppassning en snuskig piga af nästan rysligt utseende, och gick bort att bereda aftonmåltiden.
Casper war harmsen att Pietro, antingen af wårdslöshet eller plan, utsatt hans herrskap för obehaget af ett sådant logie, och swor wid sina mustascher att taga hämnd på den skurken, när de endast woro komna i säkerhet utom bergen. Han underhöll ett jemt gräl med pigan, hwilket endast tjenade att stegra den grymma uppsyn, med hwilken hon undfägnade de resande.
Grefwen war en godlynt, passiv resande. Kanhända hade werkliga olyckor nedslagit hans raskhet och gjort honom tålig för dessa ringa missöden, hwilka göra lyckliga menniskor så olyckliga. Han drog en stor, ranglig ländstol fram till elden för sin dotter och en annan för sig, samt fattade en stor eldtång, för att försöka få weden i ordning alt brinna. Hans försök hade emedlertid ingen annan följd än att framkalla ännu tjockare rökmoln, hwilket nästan besegrade hans tålmodighet. Han drog sig tillbaka, kastade en blick på sin swaga dotter och sedan en på det sorgliga, smutsiga rummet och skakade sitt hufwud.
Emedlertid är wäl inget missöde större på ett dåligt wärdshus eller gästgifwaregård än en knarrig och stursk betjening, och den gode grefwen fördrog med tystnad och tålamod en stund bortåt röken, heldre än att derom wända sig till den surmulna wärdshuspigan. Sluteligen war han nödsakad begära mera bränsle. Pigan aflägsnade sig murrande. Hon återwände hastigt med en börda råa qwistar, hwarwid hennes fot halkade, hon föll och stötte hufwudet mot hörnet af en stol och slog sin tinning ganska swårt. Slaget döfwade henne för en stund och såret blödde betydligt. Då hon återkom till sans, fann hon grefwens dotter sysselsatt att sköta hennes sår, förbindande det med sin näsduk. Det war en tjenst, som hwarje qwinna af wanliga känslor skulle hafwa gjort men kanhända war det något i utseendet af en så älskwärd warelse, som nu böjde sig öfwer henne, eller mildheten i hennes röst, som rörde hennes hjerta, hon som war alldeles owand att bli skött af sådana händer. Säkert är det, att hon war rörd. Hon fattade den unga Polskans mjuka hand och tryckte den ifrigt till sina läppar.
"Må San Francesco waka öfwer er, Signora!" utropade hon.
Ankommande resande afbröto wärdshusets stillhet. Det war en Spansk furstinna med en talrik swit. Hela huset kom i uppror och det blef ett fasligt buller och larm; wärdinnan skyndade att betjena så förnäma gäster; den stackars grefwen, hans dotter samt deras supé, blefwo för ögonblicket förgätna. Veteranen Casper framstötte polska eder, nog grofwa att gifwa dödsstöten åt ett italienskt öra, men det war omöjligt att öfwertyga wärdinnan om hans herrskaps öfwerlägsenhet framför hela Spaniens nobless.
Bullret de ankommande förorsakade drog den unga fröken till fönstret, just som de nykomne skulle stiga ur wagnen. En ung kavaljer sprang ur och hjelpte ut furstinnan. Den senare war en liten, gammal "hennes nåd," med ett litet pergamentsansigte och blixtrande swarta ögon; hon war rikt och gyckelaktigt klädd, och gick med tillhjelp af en guldbeslagen käpp, så hög som hon sjelf. Den unge mannen war en lång, hygglig karl. Grefwens dotter drog sig tillbaka wid hans åsyn, ehuru den djupa fönstersmygen tillräckligt fredade henne för all observation. En djup suck undföll henne, då hon drog sig från fönstret. Hwad denna suck betydde, kan jag ej säga. Kanhända war det kontrasten mellan furstinnans praktfulla ekipage och hennes fars skrangliga skräpwagn, hwilken stod nära intill. Hwad orsaken än må hafwa warit, den unga damen drog sig tillbaka med en suck. Hon återwände till sin stol; en lätt rysning öfwerfor henne; hon hwilade sin armbåge på stolstyret, med den bleka kinden stödd af handen och såg sorgsen i elden.
Grefwen syntes hon blekare än wanligt.
"Är det någonting som felar dig, mitt "barn?" sade han.
"Ingenting, älskade far!" swarade hon, läggande sin hand uti hans, och med ett leende såg hon upp på honom; men som hon sagt det, smög sig hastigt en förrädisk tår ur hennes öga, och hon wände bort hufwudet.
"Du har blifwit kall af luften wid fönstret," sade grefwen ömt, "men en god sömn i natt skall återställa dig igen."
Bordet war nu dukadt och supén färdig att inbäras, då wärdinnan syntes med sin wanliga ödmjukhet bedjande om ursägt för de nykomne förnäma resande, som nu skulle göra intrång; men nattluften wore kall och der war intet annat rum i wärdshuset, som för tillfället war eldat. Hon hade knappt gjort denna ursägt förr än furstinnan inträdde, hwilande armen på den elegante unge mannen.
Grefwen kände genast igen henne såsom en dam den han ofta träffat i societeterna både i Rom och Neapel, och till hwars soiréer han ständigt warit inviterad. Den unga mannen war hennes nevö och arfwinge, hwilken hade blifwit mycket beundrad i de finare cirklarne såwäl för sina förtjenster som utsigter, och som en gång sammanträffat med grefwen och hans dotter på en adelsmans Villa nära Neapel. Ryktet hade nyligen förlofwat honom med en rik spansk arftagerska.
(Forts.)
