Tidning
för
Wenersborgs Stad och Län
No 2. Tisdagen den 19 December 1848.
- 4:de Söndagen i Adventet predika i Wenersborgs Kyrka:
- Högmessan, Contr.-Prosten Carlsson.
- Aftonsången, Magister Almqvist.
- Juldagen predika:
- Ottesången, Collega Sch. Mag. Sundler.
- Högmessan, Mag. Almqvist.
- Aftonsången, v. Pastor Holmström.
- Annandag Jul predika:
- Ottesången, Duplilanten v. Sydow.
- Högmessan, v. Pastor Holmström.
- Aftonsången, — — — — — —
Den Collect, som Juldagen insamlas, är en löneförmån för H:r Direktör Bergqvist.
Fäderneslandet.
Stockholm.
— Regeringens beslut angående tulltaxan lärer, enligt hwad Aftonbladet med wishet tror sig känna, nu innan kort wara färdigt att kungöras, och författningen håller redan på att tryckas. Föredragningen, som begynte den 4:de dennes, lärer blifwit absolverad samma dag, sedan likwäl en förberedande öfwerläggning föregående weckan egt rum i statsrådsberedningen. Orsaken hwarföre det kunde gå så fort, lärer warit, att regeringen i de flesta delar beslutat widhålla ständernas beslut, dock med nedsättning för wissa artiklar af införseltullen å viktualiewaror. Wid den mycket omtalade artikeln raffineradt socker berättas den medelwägen hafwa blifwit wald, att antaga den af ständerna fastställda tull af 5 skillingar, men lemna sockerfabrikanterna respit sålunda, att denna tull ej träder i werket före den 1 Jan. 1850, utan förbudet till dess fortfar.
— No 53 af Swensk författningssamling, som nyligen utkommit, innehåller riksens ständers bewillningsstadga för år 1849 och derpå följande år, intill slutet af det, då en ny bewillningsstadga af ständerna antages. Den af ständerna efter werkställd granskning af statswerkets behof bewiljade årliga beskattning utgör 1,850,000 r:dr bko.
— Reformsällskapets i hufwudstaden bestyrelse har nu låtit utgå en uppmaning till samtlige Reformsällskaperne i landsorterne, att ofördröjligen sammanträda till öfwerläggning om de åtgärder, som under närwarande förhållanden må wara lämpliga, för att påskynda representationsfrågans afgörande, och att derwid i öfwerwägande taga, om icke till en början den åtgärden wore ändamålsenlig, att till Konungen ingå med underdåniga petitioner om Rikets Ständers sammankallande till urtima riksdag under loppet af nästa år för behandling af nämde för fäderneslandet ytterst wigtiga fråga. — Ehuruwäl älskande reformer och synnerligast hwad angår en ändamålsenlig och lämplig förändring af wår fyrdelta representation, twifla wi dock att målet nås genom en urtima riksdag, och wi tro äfwen, att landsorternes reformsällskaper ej ge önskadt gehör åt en sådan wink. Riksdagarne äro numera så täta och dertill långwariga, att något hwar studsar tillbaka för deras i wår tanka opåkallade och troligtwis till föga båtnad förnyande, helst då man besinnar hwilka summor det kostar och huru liten valuta derföre fås. Nej, gerna må reformens wänner begagna alla lofliga medel att bearbeta och påskynda den wigtiga representationsfrågans lösning, mc» att göra den till föremål för ett urtima riksmöte, så snart efter ett långwarigt och kostsamt lagtima, torde wara mindre wälbetänkt, synnerligast wid betraktande af den owissa utgång ett sådant möte kunde få och den tunga den fattige medborgaren ånyo finge widkännas.
— Enligt "Borgå Tidning" härjar koleran swårt i Lappträsk församling. Dödligheten ibland de insjuknade hade wisat sig wara såsom 1 till 3.
— K. Maj:t har bewiljat staden Kongsbacka trenne års anstånd med uppbyggandet af ny kyrka i stället för den genom wådeld 1846 förstörda.
— Enligt tillkännagifwande af direktionen för Götha kanalwerk, kommer kanalen, till följd af förestående reparationer, nästk. år icke att öppnas förr än den 1 Maj.
— Det för nästa år utfärdade böndagsplakatet bestämmer böndagarne på Söndagarne den 4:de Mars, 6:te Maj, 8:de Juli och 7:de Oktober.
— Högsta domstolen har nu förehaft frågan om Lagmans- och Kämnersrätternas indragning, och har dess pluralitet, lika med Lagberedningen, tillstyrkt bifall å Rikets Ständers beslut härom. En ledamot, justitierådet grefwe Snoilsky, war af skiljaktig tanka och afstyrkte den föreslagna förändringen.
— Studerande ungdomen i Upsala har nationswis samlats, för att yttra sig uti frågan och om förslagen till reform af de akademiska institutionerna. Någonting som åt dessa yttranden måste gifwa mycken wigt är, att de lära i officiel ordning blifwit infordrade af H. K. H. Kronprinsen, såsom akademiens kansler. (Aftbl.)
— I anledning af det befarade hinder, som kommer att läggas för postgången mellan Danmark och Tyskland, genom
En berättelse
af Wash. Irwing.
(Forts. fr. No 1.)
Mötet war angenämt både för grefwen och
furstinnan. Den förre war en kavaljer af
gamla skolan, artig ända till ytterlighet, och
furstinnan hade warit skön i sin ungdom och en
qwinna af smak, samt tyckte om att bli
bemärkt.
Den unge mannen nalkades dottern och begynnade ett slags komplimenterande konversation, men hans sätt war twunget och hans komplimenter slutade i ett obestämdt mumlande, medan dottren bugade sig utan att se upp, rörde läpparne utan att uttrycka något artikuleradt ljud, och sjönk åter ner i ländstolen, tankfullt betraktande elden i spisen, under det tusende warierande uttryck foro öfwer hennes ansigte.
Denna de ungas sällsamma helsning undföll helt och hållet de gamla, som woro sysselsatta med deras egen artiga helsning. Det blef så arrangeradt att de skulle supera tillsamman; och som furstinnan reste med egen betjening, rök snart en ganska dräglig aftonmåltid på bordet, hwartill kom walda winer och likörer, samt delikata konfektyrer, som hon medbragt på en af sina egna wagnar; ty hon war en gammal epikuré och utmärkt för sin böjelse för denna werldens goda. Hon war en liten listig gammaldags dam, som förenade smaken för förströelse med skenhelighet, och war werkeligen på wäg till Loretto, för att försona ett långt lifs småsynder genom rika gåfwor till det heliga skrinet. Hon war i sanning en wällustig botgörerska och en kontrast till de första fromma pilgrimerna med staf och käpp och snäckor på hatten. Men det skulle äfwen warit obilligt att fordra en sådan sjelfuppoffring af folk af ton och werld. Icke heller hystes der twifwel om den stora werkan af rika krusifixer och gyllne kärl, rikt ornerade med juveler, hwilka hon medförde till den heliga jungfruns skatt.
Furstinnan och grefwen språkade mycket under supén öfwer de händelser de gemensamt hade öfwerlefwat, och märkte ej att de ensamt hade tagit konversationen om hand. De unga förblefwo tysta och slutna. Fröken åt obetydligt, trots den artiga furstinnans persvationer att smaka på än den ena, än den andra rariteten.
Grefwen skakade på hufwudet och sade:
"Hon mår iute rätt wäl i afton. Jag tänkte hon skulle swimmat, då hon såg ut genom fönstret och er wagn anlände."
En purpurrodnad steg ända uppåt tinningarne på hans dotter; men hon lutade sig ner öfwer tallricken och hennes lockar kastade en skugga öfwer ansigtet.
Då måltiden war slutad, drogo de sina stolar kring eldbrasan. Eld och rök hade nu aftagit och en hög af nedbrända kol spridde en behaglig wärme. En guitarre, som grefwen medbragt, hwilade mot wäggen; furstinnan upptäckte den. "Kunna wi inte få lite musik, innan wi skiljas åt i afton?" frågade hon.
Grefwen, stolt öfwer sin dotters företräden, förenade sig i denna begäran. Den unga mannen gjorde ett bemödande af artighet, ehuru med cn wiss twungenhet, att lyfta upp guitarren för att öfwerlemna den till den wackra musikanten. Hon skulle wilja afböjt det, men war för mycket förbryllad; hon war så swag och förwirrad, att hon icke wågade höja sin röst till undflykter. Hon rörde instrumentet med darrande hand, och efter något preludierande sjöng hon en Polsk melodi. Äfwen den råe Casper dröjde i rummet, dels af kärlek till sitt hemlands toner, dels af stolthet öfwer sångerskan. I sanning, säwäl röstens renhet som känslan, hwarmed hon sjöng, skulle warit nog att förtjusa en stoltare ande än hans. Den lilla furstinnan nickade med hufwudet och slog takten med handen, ehuru öfwermåttan origtigt; medan hennes nevö satt försunken i djupt beskådande af en mörk målning på motsatta wäggen.
"Och nu," sade grefwen, ömt smekande sin dotter, "ännu en gunst; låt furstinnan höra den lilla spanska sången, som du älskar så mycket. Ni kan icke föreställa er, tillade han, hwad framsteg hon gör i edert språk, ehuru hon har warit en stygg flicka och negligerat det af tröghet."
Åter färgades dotterns bleka kinder; hon stammade halfhögt fram någonting, men med ett hastigt bemödande fattade hon sig, slog ett par raska slag på strängarne och begynte. Det war
