Forsström och Magnus Olsson Hurtig,
blefwo den 21 dennes åter hit införde. Af
åtskilliga yttranden, som de haft under
wistandet i häktet, att de skulle "wärma"
kronolänsman Frankenberg på Fräkne,
föranleddes Hr landshöfdingen m. m. Fåhræus,
att straxt efter rymningen afsända
extrapost till Hr Frankenberg med notis om det
tillämnade besöket, hwarefter Hr
Frankenberg widtog sådana mått och steg, att
bofwarne lupo i fällan och grepos samt af
honom hit återfördes.
Helsingborg.
— Öresundsposten berättar, att wid ett möte mellan landshöfdingarne, som nyligen egt rum i anledning af den grasserande boskapssjukan i Skåne och Halland, säges wara beslutadt att ingå till H. M. Konungen med underdånig hemställan, huruwida icke staten må komma de härigenom lidande landtbrukarne till hjelp med en ersättning af 33 1/3 procent af djurens wärde. Äfwenledes skall wara föreslaget, att veterinärer må stationeras på de farligast smittade orterne.
Carlstad.
— Med nästa wår lärer Hrr James Dickson & Co. flytta etablissementet för sina träwarors skeppning ifrån Skoghall till Kanikenäset. I sammanhang härmed berättar "Wermländska Korrespontenten", att en utdelning af 6 procent till delegare i den nya hamn- och kanalanläggningen lärer komma att beslutas wid nästa bolagsstämma, och att aktiernas gångbara wärde, som en tid endast utgjorde 16 2/3 pr. och derunder, redan med stora steg närmar sig pari.
— Om ej alldeles owäntade omständigheter inträffa, kommer jernwägsarbetet emellan Fryken och Klarelfwen att börjas nästa wår. Arbetet tros kunna fullbordas på 2 år.
Wenersborg.
— Såsom tillägg till wår i sista numret afgifna berättelse om examina i Lancaster- och Flickskolorna, få wi meddela, att 14 gossar i den förra och 12 flickor i den sednare erhöllo till examen fullständig beklädnad, dertill wäf och tyger blifwit tillwerkade samt kläderna färdigsydda i Flickskolan. Medlen härtill hafwa erhållits dels genom Directionens omsorgsfulla behandling af skolornes grundfonder och dels från de arbetslöner, som genom Lärarinnans i Flickskolan omtanka influtit för sömnader till främmande personer.
— Konungens Befallningshafwande har under den 23 dennes antagit och förortnat e. o. Lands-Kontoristen Carl Oscar Jeanssén till försäljningsman af stämpladt papper inom Wenersborgs stad.
— Bland de Swenska militärer, hwilka dels warit uti Dansk krigstjenst och dels ännu der äro anställde, samt blifwit hedrade af Danmarks konung med Dannebrogsorden, märkes äfwen prostsonen från grannstaden Alingsås, löjtnauten Afzelius.
— Fredagens Stockholmspost bekräftade wår berättelse om Häradsskrifwares tillsättande i Sundahls, Nordahls och Wahlbo häraders fögderi af detta län.
— En arbetskarl wid namn Olof Bengtsson har nyligen aflidit pa Lilla Edet efter endast några få dagars sjukdom, derunder han beklagat sig hafwa kort förut wid ett besök på andra sidan af Götha Elf, uti hemmanet Sollum, der dess hustru förestår ett gästgifweri, på hennes föranstaltande blifwit slagen af en dräng i Gategården wid namn Carl. Polisundersökning härom har af Krono-länsmannen i orten blifwit företagen, hwarigenom den aflidnes uppgifter om det öfwergångna wåldet erhållit bekräftelse; och har Konungens Befallningshafwande förordnat om medicolegalbesigtning å den döda kroppen.
— Missledde af den tjocka, stillastående dimma, som öfwerswämmade staden och kringliggande trakter Juldagen om morgonen, nedgingo på olika tider 2:ne personer under gåendet på isen från Tegelbrukslandet till staden wid 3:dje brokaret af Dahlbobron, der isen, som annars är temligen stark på Wassbotten, blifwit förswagad af en icke obetydlig ström, hwilken uppkommit genom wattnets höjd i Wenern och Wassbotten. Den ena af dessa personer bergade sitt lif genom egen medwerkan, men den andra, en okänd yngling af omkring 20 års ålder, klädd i blå wadmalsrock, gråa söndriga byxor och kängor, påträffades, sedan dimman laggt sig och det blifwit full dager, liggande död under isen, straxt inwid det ställe, der han nedgått. Det wore önskligt, om denna olycka kunde lända till warning för mänga djerfwa isgångare och förmå dem att, åtminstone under mörkret, hellre taga den lilla omwägen på Dahlbobron, än att för några besparade steg äfwentyra sina lif på sjön. Den återfunne döde är genom polisens försorg införd i likboden.
— Utaf ett åsyna wittne hafwa wi erhållit nedanstående berättelse om en djerf och fasawäckande sjöbatalj, som lefwererats Söndags aftonen den 3 dennes i Byelfwen, nära egendomen Krokstad, emellan några Wermländningar och sjömän från fartyg, hwilka lågo i närheten under lastning. Berättelsen lyder sålunda:
Sedan en del af sjöfolket ofwannämnde Söndags eftermiddag gått i land för att, såsom wanligt, förse sig med proviant från närliggande gårdar, hade kortspel uppkommit emellan en Wärmländning och en sjöman, derunder denne sednare af den förre winner 21 styfwer. Wermländningen yrkade att sjömannen skulle för denna winst intaga förtäring, hwartill sjömannen dock nekade, under påstående, att spelet handlat om penningar utan förbehåll, deröfwer Wermländningen förargad började wåldsamheter såwäl emot wärden på stället, som emot sin medspelare, under hotelse att han innan dagens utgång skulle se "hjertblodet" på så många sjömän han anträffade. Någon stund derefter begåfwo sig sjömännen, 5 till antalet, ned till elfwen och stego uti en medhafwande julle för att gå om bord på sina fartyg, men hunno endast färdas några kabellängder, då en annan båt sticker ut från land, bemannad jemwäl med 5 personer, (hwaribland den olycklige spelaren befann sig) och började stenkastning på sjömännen, hwilka, sålunda twungne till sjelfförswar, genom lycklig manövrering med sin båt twingade fienden att retirera till land och lemna sin båt i sticket, uti hwilken ännu funnos qwar 49 större och mindre stenar. I tanka att förekomma widare öfwerfallande, medtogo sjömännen den såsom god pris erhållna båten och begåfwo sig om bord på det första fartyg de anträffade. Sedan allt åter blifwit lugnt och nära fullt mörker inträffat, beslöto de fyra sjömännen att beledsaga sin femte kamrat, skepparen Olof Jacobsson, till dess förande Galeas Josefina, hwilket fartyg låg längre upp i elfwen, men de hunno icke långt förr än wåldsmämnen, mera djerfwa än förra gången, åter utkommo i en annan båt, hwilken de satte rakt mot sjömännens och började öfwerfalla desse med slag af stora påkar, derwid en af sjömännen erhöll en så swår blessur i hufwudet, att han war nära att förblöda. Sedan de öfrige sjömännen gjordt ett tappert motstånd, öfwergåfwos påkarne af Wärmländningarne, hwilka nu istället togo till medhafde skarpladdade gewär, derwid en sjöman fick hatten genomskjuten, men ofwannämnde Olof Jacoboson erhöll, jemte en afskjuten finger, som under fäktningen hölls midt för bössmynningen, hela skottet midt igenom lifwet, så att förladdningen utkom på motsatta sidan hwarifrån skottet inträngt. Under tumultet kantrade wåldsmännens båt, så att desse måste bedja om hjelp, hwilken de ock erhöllo af de trenne mindre skadade sjömännen, som togo dem i sin båt och förde den sälunda öfwerwunne fienden jemte 2:ne tagne gewär om bord på Galeasen Josefina, dit Olof Jacobsson, märkligt nog, ehuru blesserad, hade styrka att sjelf uppstiga. Wåldswerkarne funno dock icke för godt att länge qwarstadna å fartyget, derifrån det lyckades fyra af dem att hoppa i land, men den 5:te blef qwarhållen och lärer denne uppgifwit namnen å sine kamrater samt widgått att det war den olycklige spelaren (hwilkens namn wi ännu icke känna), som skjutit på Olof Jacobsson.
Skepparen Olof Jacobsson, af omkring 27 års ålder, förande ofwannämnde fartyg, tillhörigt Handlanden Herr J. Spaak härstädes, har gjordt sig känd som en nykter, ordentlig och duglig sjöman, ett witsord som numera kan med skäl lemnas större delen af härwarande sjömans-corps, afled några dagar efter bataljen under forsling till Carlstads Lazarett, hwaremot den andra sjömannen, som erhöll det swåra slaget i hufwudet, har blifwit återställd till helsan, ehuru hans lif jemwäl lärer warit mycket i fara.
Någon så oerhörd grym hämd för en lappri twist lärer till mensklighetens heder icke ofta finna sitt motstycke. Wi älska tro det desse otyglade wåldsmän blifwit gripne och ställda till rätta för sine begångna ogerningar, derom wi dock icke för närwarande äga wisshet, men hoppas att någon af de närmare tummelplatsen warande tidningar wille redogöra derför.
— På förekomne anledningar har Konungens härwarande Befallningshafwande under den 20:de dennes beordrat Veterinärläkaren Nordström att besöka östra delen af länet för att tillse helsotillståndet hos Häst- och Nötkreaturen derstädes, öfwer hwilken förrättning Veterinärläkaren afgifwit rapport, deraf wi äro i tillfälle att meddela följande:
— "1:mo: Inom Mjölsereds byalag i Erska socken har förekommit en häst, tillhörig Torparen Nils Jonasson, som warit starkt behäftad med Rots (en hästslägtet egen långwarig och smittande sjukdom, med lidande i näsans slemhinna och närbelägna lymphatiska körtlar). Som detta kreatur befunnits wara obotligt angripet af sjukdomen, har detsamma blifwit dödadt.
2:do: På säteriet Hede, tillhörigt Herr Baron Silfwersköld, har bland hornboskapen yppat sig en elakartad lungsjuka, hwarå full bekräftelse erhållits wid obduktion af 2:ne dragoxar. Flere dels sjuka och dels för sjukdom misstänkta kreatur hafwa blifwit uttagne från de friska och förwaras på ett isoleradt, passande ställe, der desamma erhålla den sorgfälligaste wård, hwar-
dem, men som endast hade till påföljd att än mera påskynda deras flykt. De uppnådde lyckligt byn.
Här war redan allt i rörelse. Men så stark war den fruktan, i hwilken banditerne höllo byfolket, att de ryste wid blotta tankan att sammanträffa med dem. Ett förtwiflat band hade för någon tid sedan förhärjadt bergpassen der, och wärdshuset misstänktes för att wara ett af dessa förfärliga ställen der omisstänksamma resande blefwo öfwerraskade och i tysthet mördade. De rika nipper, som den osnygga wärdinnan begagnade, hade wäckt swåra misstankar. Åtskilliga smärre resande sällskaper hade på ett mysteriöst sätt förswunnit från wägen, och om hwilka man förmodade, att de blifwit uppfångade af röfrarne, för att af dem utpressa lösen, men sedan aldrig mera hörts af. Sådant war det tal man hwiskade i grefwens öron, då han försökte uppmana dem att befria den spanska damen och hennes sällskap ur deras farliga belägenhet. Dottern förenade sig med fadren i dess bemödande, med bönens, tårarnes och skönhetens wältalighet. Hwarje ögonblick som fördröjdes ökade hennes ängslan och stegrade den till förtwiflan. Lyckligtwis war der för tillfället en hop gensd'armer som rastade i byn. Ett antal unga bönder erbjödo sig att friwilligt följa dem och den lilla arméen satte sig i rörelse. Grefwen, som nu fått sin dotter i säkerhet, war för mycket soldat för att ej hasta till stridsplatsen. Det skulle wara swårt att skildra den oro som bemäktigade sig den unga flickans hjerta under afwaktan på utgången.
Grefwen med sin trupp uppnådde just wärdshuset i rättan tid. Röfrarne, finnande att deras plan war upptäckt och de resande beredda till förswar, hade blifwit rasande och djefwulska i sitt anfall. Furstinnans sällstap hade rest upp barrikader i en svit af rum och afslog röfrarnes attack från fönster och dörrar. Casper wisade en veterans lugn och mod och furstinnans nevö en ung soldats tapperhet. Ammunitionen war imedlertid nära uttömd och det skulle hafwa warit dem swårt att hälla ut mycket längre, då en salfwa från gensd'armernes gewär gaf dem den glädjefulla tidningen att de hade fått undsättning.
En skarp fäktning uppstod nu, emedan en hop af röfrarne blefwo öfwerraskade i wärdshuset och hade att utstå en belägring, under det deras kamrater gjorde förtwiflade försök att hjelpa dem till närgränsande klipphålor och buskager.
Jag kan ej lemna någon detaljerad beskrifning om striden, emedan jag hört den berättas från flera håll. Det må wara nog att säga, det några af röfrarne blefwo nedgjorda, andra mördade på stället och återstoden gjorda till fångar, hwilka sednare, tillika med wärdshusfolket, blefwo antingen afrättade eller skickade på galererna.
Jag upptecknade denna berättelse under en resa, som jag gjorde strax efter det händelsen tilldragit sig. Jag passerade förbi samma wärdshus. Det war förstördt, med undantag af en flygel, som beboddes af gensd'armer. De utpekade för mig märkena efter muskötkulorna i fönsterkarmar, wäggar panelningar och dörrar. I träden rundt om wärdshuset hängde urblekta qwarlefwor efter röfrarnes kroppar. Stället hade ett ohyggligt, wildt och ödsligt utseende.
Jag har intet widare att tillägga, än att den unge spanioren gemensamt med grefwen skyndade att stilla frökens oro, genom underrättelsen om en fullkomlig seger. Den unga damen hade endast uppehållit sig genom styrkan af sin böjelse. Det ögonblick hon såg sin fader oskadad återwända, åtföljd af furstinnans nevö, gaf hon till ett utrop af hänryckning och swimmade. Lyckligtwis blef hon snart återställd, och blef någon kort tid derefter gift med den unge kavaljeren, då hela sällskapet beledsagade den gamla furstinnan på sin pilgrimsresa till Loretto, der hennes utlofwade offergåfwor kan beses i Santa Casas skattkammare.
Vid en för 3 à 4 år sedan af
Köpenhamns Studenter anställd fest för
Bildhuggaren, Professor Bissen, en bland Danmarks
utmärktaste artister, till betygande af deras
tacksamhet för 2:ne af honom förfärdigade
och till Universitetet skänkta byster af
Apollo och Minerva, hade en Svensk
konstnär författat nedanstående verser, hvilka vi
tro oss göra våra läsare ett nöje att här
meddela.
Till Professor BISSEN.
Det gick en Saga i det gamla norden
I min barndoms dar, — den går der än —
Om hafvets kung och trollen uti jorden,
Om grufvans dvergar och om skogens män;
Om harpolekaren, den gamle necken,
Som slog sin klagan på Guldharpans sträng,
Om Elvors dans vid klara silfverbäcken
Kring Tomte-Bissen på den gröna äng!
Det gamla land är rikt på gamla minnen
Och guld, som ännu ingen men'ska såg,
Som tjusar uti sången våra sinnen,
Men ligger ännu der det fordom låg;
Ja, vandraren kan än, i nattens timma,
Se hvar det ligger, så har saga sagt:
På heden hvar man ser en fackla glimma
Der går på guldet Tomte-Bissen vakt.
Sin fackla har han i den ena handen
Och nyckeln till hans guld den andra bär;
Än syns han och än svinner han i sanden,
I röda mössan alltid klädd han är.
Han vakar troget på sitt guld, på skatten
Som han förtrollathar bland grus och ler,
Och bonden spejar ofta uti natten,
Om han ej Bissen på sitt gärde ser.
Och barnet lyssnar hänryckt och begärligt
På hvarje ord som går af Sagas mund;
Och tänker: Jag skall söka honom ärligt
Hvar han än döljer sig på jordens rund.
Det mystiska det fängslar men'skans sinne
Och skjuter lättast rot i barnets själ,
Det ligger der och gror i troget minne;
Hvad barnet hörde «husker« mannen väl.
Och ensam gick jag mången midnattstimma
Att söka «Bissen« och hans gyldne skatt;
Men ingenstädes såg jag facklan glimma
Och ingenstädes fick jag Bissen fatt.
Då lemnade jag sagan i sitt värde
Och tänkte — Gud vet hvad — jag det ej minns;
Men se'n jag hört bevisas af de Lärde
Att ingen Bisse mer på jorden finns.
Så Sagas ord; och så de lärdes mening.
Jag frågar: hvem har rätt nu af de två?
Jag funnit dikt och sanning i förening,
Och dikten lärt mig sanningen förstå!
Jag funnit här en man med konstens stämpel
Som dikt och konst och sanning sammanbragt;
Jag funnit «Bissen« i Minervas tempel,
Med atributerne, som Saga sagt.
Hans guld är spridt i bergens vilda klyfter,
I klippans marmor och i jordens ler.
Det är förtrolladt; ingen ann' det lyfter,
Än den som det vid konstnär'ns fackla ser! — —
För honom är det icke svårt att finna
I ler och marmor massor utaf guld,
I form utaf en Gud och af Gudinna;
Ty Gudarne «i sär« är Bissen huld.
Det är det guld han eger och det glitter
Som något värde har för konstnär'ns själ.
Han ser hvar Guden uti marmorn sitter
Och lossar bojan varsamt af. Nå väl!
Fick jag min fackla tända vid Hans fackla,
Jag skulle göra efter Gudar jagt;
Jag skulle icke tröttna, icke vackla,
Midt i Cararras djupa marmorschackt.
Det är då sanning hvad mig Saga lärde,
Det är då sanning hvad de Lärde böd!
Ej Bissen finnes mer i bondens gärde,
Men är ju bland oss här, med mössa röd[1]!
Med facklan, lysande ur blickar djerfva,
Med nyckeln, mejseln uti konstnär'ns hand,
Han löste nyss Apollo och Minerva
Ur jordens ler, ur deras trolldoms band.
- J. M—n.
- ↑ Bildhuggare nyttja vanligen röda mössor.
till jag, på egarens tillkallande, alltifrån
sjukdomens utbrott anordnat och bidragit.
Som orsaken till denna sjutdoms uppkomst gcuiculigcu lnutar, i förciliug med strängt satigcraude, »oara förtäring af illa bergadt eller uudcr bcrguingcil ,»cd ymnigt wattcn östvcrgjntct fodcr, dcrtill ock lokala förctcel- ser, såsom santa ängar och mossar, bidra- ga, kan deosa omständigheter mcd »viiHct uu uppgifivas haftva förorsakat sjukdomen, hwilken angripit endast kreatur som, enligt egareos uppgift, äro födda på stället.
Någon sjuklighet hos treaturcu på uär- liggaute cgeutomar eller iuoin närinaste orter derinlill har icke sörsports."
Berättelse härom lärer redan ingätt till Regeringen, och man kan i förlitande på HiHeoerbörantc? »vidtagne kraftiga ätgärdcr »vara twggad, att denna sjnkdom, so>» in- om andra län härjadt bland hor»bostape», icke »vitare här skall sprida sig, säwlda den- samma, af te nppgifna orsakerna, icke upp- kommer på flera ställen, tertill sista som- maren? ihärtiga reg» nutcr bcrgmngstldc» ta» giswa anlctning, »följd hivaraf, och da denna Tidning reda» blistvit tänd inom större delen af länet, anse »vi os) pligtigc ! att meddela »vara Läsare söljandc af en bc- ! rönid Latare utgifua bcstrifuiug ont lung- , sjutau? !»il,!,'!!li'!lj (igentäuuaude), med upp- maning till en hwar, som bland sina trea- tur stnlle finna »ägo» misttäutt sjutlighct, att genast skilja det sjuka kreaturet sräu dc friska, samt skyndsamligcn söta Läkare? bi- träde. Beskrifningen är af följande innehåll:
"Hostan är det första man »pptäcker hos de djur, som beswäras af dcuua sjutdom. Dcu stcr mcd cu läugsai» »tstötning af luft, liksom »ägot hinder läge i »väge». Hosta» sär derulider ett hest ljud och är sälcde? ej torr och tliugaude; dcmia ta» räcka länge, i»ua» nägra andra syinptomcr ixfinua ng. Me» slutligt» tilltager hosta», åtföljd af fodcrlcda, tröghet, matthet, ounverlaude hetta och köld omkring horne» och öronen; mjölkens afsöndring förmlnstas ästvcn. Pul- sen bliswer tlcu och hastig; idislaudct upp- hör. Trycker »>au dct sjuka djuret på bröst- hälighetcu? yttre yta, så »visar dct tccken till smärta. Tet ta» ej ligga, och om det läg- ger sig, springer dct hastigt npp igen. A»- dcdräglen stcr mcd starta flautcslag, h»vil- ket tilltännagistvcr, att tjurct ainväutcr m»)c- tct bcmötaudc bäte »vid in- och inandnin- gen. Under de?sa stmiptomcr slutas listvet hastigt på andra eller tredje dagen."
— Bulletin. Hclsotillståndet i staden har öflverhustvnd »varit godt uuder mäua- teu. Liutriga katarrhalisla äkommor ha förekommit temlige» allmänt; af lnngin-
llv.ir sinn iin »IM^Vr »18 pil ^'uxien!! r»n(I. Il^l »,!!!llx!ln (lel lÄn^iÄl !!)en'«!i»n« zi»no (»)» »il^xier !,ii!.i^l ru! i !),ii»el« «M), Dol ii^er (ler noll 8)nr i !r»i!el minne: ll)»(i blllnel !),j)-,le «!),(«Ker« munnen vill. ()!) en«»m ?! K ^i)8 inilnzien ,»i(I»!))!z!!nnnl) ^Xil «()l)u »I!i«zen« ne!) I^»» «:;!(!, e !(I)ni!: )Ie» in8en»!ii(!e« »,!« ^»z luciili!» 8lnnm() (»,!) i!!8en»l(i(Ie« lleil M8 Nizzen !"l)ll. 1)i) Ie(»,!i!,!e Mss ^i^lm i «iil vili,Ie l),!) liinlile — (!n(! vet !)vinl — Ml; clel e^ inliniz; ^»len «e'n Mz; iiuil lievi5»z «l (!e I)«rdn ^Xi! lngen iil^e mer pil burlien Nnnz. ^,") ^?«!! nr,I: »en »i) lie iiirliez me»ln);. ^,)8 siill;»!". ))ven) tillr riill nu ns lie lvli? ^,i« s„»nil (!iill ()e)) !l»nnin8 l Nisenlnl;, (!,'!( »iiklen lurl iniz «»» ningen Mezli,! ^,18 silnnit iiiir en man mell ilnnllen» zliiinpel ^mn liilit ne!, Konzt ned zanning z»n,mÄnt»l)8l; .1))8 snnnll «l!i«zen« l Mnerv»z tempel, !)lel! lilrikulerne, «l)m 8»8» ««8k. !Il)nz gnill iir zprllil i berzenz viili, Kl)sler, I Kiippllnz m,irni«r oen i Mrlien» ler. Nel, iir !(jrlr„!ll)l!l,- ln^en »nn' »let I; Ner, Xn (!en 5um liel vill iion^lniirnz lÄeil!» zer!------- liir iwnni» iir (lel ielce 5vi)ll »lt linn» I ler nei, mzrmor mllsznr ut»s 8u!ll, I son» lMil en s!,il! nel) ni' siulllimii; 1"^ s,uli»rne «! «iir« iir I!l5«en liuill. vot iir ttel eutll !)l)n e^er oei, lie! LliXer
flanlniativn och aknt rheulnatiöin endast nägra fä fall. — Lördagcn den 30:de d.s, kl. «« f. m., afslutas på Gcrdhem Wä»c'härads fista hö- stcting, dcrivid rättsökande parter hasiva att afbida utslag och utlösa siua erpclitiouer. Utlandet. ssrantrike. — Paris d. «2 Dcc. Ma» känner re- dan nu så mycket af omröstningen till Prc- sidcntwalct att man tror sig tunna förntsä- ga dct Franska foltct stall »välja Lon is Bon a parte att i fyra ar stä i spetsen för styrelscu. I nästan alla hittills tända wal- distrittcrs listor ser man hans nam» stä främst; cxdast i Nord-dcpartcmcutct har Cavaiguac segrat; han hade der ^5,39!» röster imdcr dct Lonis Bonaparte blott hade 23,U2«; i Departementet In dre stär Le- drn-Rolli» främst, sa Cavaignac och sist Bouapartc. Af de hittills tända rösterna, 3N«,?H«) för Louis Bouapartc och t3«,9N3 för Cavaiguac, höra af dc förra 139,393 till Pari? och 2»l,3«3 till tcpartciuciitcrna; af dc scdnarc ?2,423 till Paris och «H,H»(» till departemcnterna. (5'ster dessa bada har Lcdru -Noulliu bast flefta rösterna. L a- martiue har haft vttcrst fä, Raspa il icke u,»)cket flera. (5'nstata röster ha gifwits ät Henri V, Prinsen af Ioinville, Abd-cl- Kader, (3ugcne Tuc o. s. »v. (5tt märt»värdigt förhällantc är det att inom te» brigad som nyligen afgick från Marseille till Civila Bechia och so», ma» inna» afrcsan lät afgifwa sina röstcr, er- höll Louis Bonaparte tn«H och (5avaignac blott 9tH röster. (Denna expedition har sednare äter »vändt tillbaka till Marseille.) Waldagarne gingo i Paris lugut sörbi oattadt ofantliga mennistomassor ständigt si,llte gatorna och serdclcs Vcntomcplatsc» ter Louis Bouapartc bor. Rcgcriugcu hade i militäristt hänsccutc »oidtagit alla möjliga försigtighctsmätt för att i händelse af bcl,of kunna bibehålla ordning, men hade tesiför- ntail aflägonat alla synliga tcckc» till uppsigt. »fterrike. — Wic» dcn l2 d.s. I natt förspordcs i riglliiiigc» ät Haimburg »vid Uugcrsta gräusc» c» start kanonad; ! morse hitsörtes c» mäugd särade frä» dcu»a tratt, h»viltct allt betyder, att en strid cgt rum med llug- raruc. Rtsttc», som tock tliuga högst osau- uolitt och icke beträffats genom sctnare be- rättelser, cirtulcrate retan i gär afse, att Prcswnrg intagit? och Ungrarncs lägcr upp- gätt i flammor. — Bclägringstillstäntct tros
8,)m nil^ul 'i)r(!e iior l,,r Knnzlniir'!!» «M). Ni»! zer !)v»r (i!i(!en ull mnrmnrn !)iiler l)c!) In«?l,r !,»MN vurzlUiil »s. ),, viii! licil M8 »iin MeKill liinlill vill IIl)»5 sliellii,, ^l»8 zkiliie 8«)'» eNer Nnlilir M«l: ^«8 !)lin!!e ieke lnillnii, icke vliekin, ^lilll ! Qm»rl)« ll^ip» i«i)l!n()rze!)a!))l. vet iir (!,", «()nnin8 )»«,! )n!8 ^oi.'» lÄxie, Kel iir )l,i 5l)iml»8 )»)»! ()e l^iixie dol!^! IH Ui^en llime!, »)er i wmiiexz plirlle, )len iir ju dilunl «»z !)«r, n)e)I m(»^l) r«,l'^! Mell six iillin, Izznnlle m !ili( i)«r Herlvl!. ^le(I nv,!)e!n, )»e^e!n nll !)()N5!i)iir'i,z !)l,nll, il«n !()»le nz'!) ^Xpnllo neir Mlner'» l^r junienz ler, ur llei-uz lrl»lllon,« dnnll. I. .XI—!!. ') lll!(n)n88l»e n)l!M V,inli8en ,-«(!» n,()z«nr. (5 l) » r a d. ^m under middagsllircn någon «.',ig)!r. Att sliira dig si)ll'n den är slut — Du efter hefllghetcn föga frågar. Men ropar slrart milt första ut! 3?ch llidcr lymmeln ej den winkc», Dä »'antas annat slag, iine e5l niilt andra, »ti dtinte». ^ch sk„lle följden deras wara, Alt stämning d» till Tinget sär, Så )v,ir cj rädd, dct har cj någon fara. Ty saten ej på lifivet gär; — Dn blott ctt futtigt »lslag rar llch dcr mitt hela tydligt står.
