Uskanets 4:do soaré under innevarande vinter anställes a Stadshusets societetssalong nästa lördag d. 8 d:s kl. 7 e.m. Biljetter a ea krona för icke leda- möter i musiksällskåpet tillhandahållas vid ingången. Venersborg den 3 mars 1890. _______Styrelsen._______ Musiksällskapets aktiva ledamöter kallas till öfning Ons- dagen den 5 Mars kl. 6,4b e. m. Fredagen den 7 kl. 6,41 e. m. Generalrepetition. Ränte- och Kapitalforsäk- ringsanstalten i Venersborg hållei öppen för inattnln|ar mellin klooktn 10 -12 hvarje helgfri dag 1 Sparbankens lokal, illa upplysningar rörande anstalten lem- nu beredvilligt I Sparbanken. __________ _________ Aftonnnderhållning i goodtemplarhuset därstädes nästa lör- dags afton, med början kl. 8. Humoristiskt Föredrag och roliga historier på bygdemål af studeranden vid Upsala universitet Thomas Larsson. Ordens sång- och musikföreningar biträda. Inträdesafgift för utom orden stående personer 25 öre. Wermlands och Dals Herrar Bruksegare behagade sammanträda å Elementarskolans lokal i Kristinehamn Fredagen den 18 näst- kommande April kl. 1 e. m., för att taga del af Hammarsmedshospitälskassans förvalt- ning och räkenskaper och derbfver afgifven revisionsberättelse, samt utse revisorer för, samma kassa. Filipstad den 17 Februari 1890. På Bergmästare-Embetets vägnar: e.f. (G. 12727.) Felix Hoppe. UTDELNING ur Wermlands och Dals Hammarsmedshospitalskassa till gamla smeder och smedsenkor kommer att ega rum å Elementarskolans lokal i Kristine- hamn Lördagen d. 19 nästkommande April kl. 11 f. m. Ansökningar om understöd ur denna kassa, åtföljde af intyg om medellös- het och prestbetyg, innehållande fullständiga namn och åldersuppgifter, stälda titt Berg- mästare-Embetet i Vestra distriktet (adress Filipstad), böra inkomma före den 31 näst- kommande Mars, såvida utdelning skall er- hållas. De beviljade understödsmedel, som rj på utdelningsdagen uttagas, komma att öf versändas enligt den adress, som i an- sökningen uppgifves. Filipstad den 17 Februari 1890. Få Bergmästare-Embetets vägnar: e.f. (G. 12728.) VeUx Hoppe. Vassända-Naglums sockens röstberättigade medlemmar kallas härmedelst till ordinarie kommunalttämma & vanligt ställe Fredagen den 14 nast» Mari kl 11 f. »., da följande ärenden förekomma, nämligen: l.o. Eommunalnämdens räkenskaper för år 1889 jemte deröfver afgifven revisions- berättelse. 2:o. Anställa val af: a) valmän för landstingsmäns väljande; b) ledamöter i bevillningsberedningen; o) dito i tazeringsnämden; och d) ombud vid blifvande ordinarie bo- lagsstämma med Uddevalla—Wenersborg— Herrljunga jernvägsaktiebolag. 3:o Granskning af rostlängden & kommmu- nalutskylderna och prestlönemedlen. Esset den 20 Februari 1890. _____________________C Johansson. Eesterande kommunalutskyl- der samt prestlönemedel för Vassända-Nag- lnms socken uppbäras i skolhuset vid Gustaf Adolfs kyrka Torsdagen den 13 nästa Mars kl. 11 f. m. Esset den 20 Februari 1890. C. Johansson- Kungörelse. Jemlikt 4 § af lagen angående handels- register, firma och prokura den 13 juli 1887 varda härigenom kungjorda följande under nedanstående dagar i här förda handelsregister intagna firmaanmälanden: Den 8 lebruari. Hans Petter Gabrielsson i Nolby, Nös- semarks socken, ämnar derstädes idka handelsrörelse under firma Hans Petter Gabrielsson. Karl Kringluna i Mjelldrunga, Mjell- drunga socken, ämnar derstädes öppna handelsrörelse under firma Earl Krmg- lund. Axel Emil Bengtsson ämnar vid Agnes- bergs jemvägsstation i Angereds socken öppna handelsrörelse, jämväl med för- säljning af eldfarliga oljor i mindre för- råd, under firma A. Bengtsson. Den af John Krönlein (Trollhättan med filial i Mellerud, Holms socken, under firma T. Opacher & C:o idkade bryggeri- rörelse fortsattes numera under firma John Krönlein. Den 20 Februari. Mårten Alfred Svensson i Stora Mossebo, Mossebo socken, ämnar derstädes fort- sätta handelsrörelse under firma H. A. Svenson. Den af Albin Andersson å Torpane i Backe socken under firma A. Andersson idkade handelsrörelse är flyttad till Ro- stock i Gunnarsnäs socken samt fort- sättes derstädes under firma: Bröderna Andersson. Fredrik Andersson är pro- kurist. August Birger Hedman i Venersborg ämnar å egendomen Sikhall i Gestads socken idka handelsrörelse jemväl med försäljning af eldfarliga oljor i mindre förråd samt icke giftiga färgstofter under firma Ang. Hedman. Alma Maria Sandberg i Sannerud, Laxar- by socken, ämnar derstädes idka handels- rörelse under firma A. Sandberg & C:o. Till prokurist har antagits E. Sandberg. Amandus Johanson i Algustorp, Tra- nemo socken, ämnar derstädes idka han- delsrörelse, jemväl med försäljning af eld- farliga oljor i mindre förråd under firma Amandus Johanson. Den 21 Februari. Hans Jacob Adler i Bärmarken, Dals Eds socken, ämnar derstädes idka han- delsrörelse, jemväl med försäljning af eld- farliga oljor i mindre förråd, under firma H. J. Adler. Till prokurist har antagits Ludvig Bryngelsson. Den 26 Februari. Lars Johan Johansson i Bränna, Skål- leruds socken, ämnar derstädes idka di- versehandel, jemväl med försäljning af eldfarliga oljor i mindre förråd, under firma L. J. Johansson. Den 27 Februari. Martin Svensson i Köpmannabro, Skål- leruds socken, ämnar derstädes idka han- delsrörelse, jemväl med försäljning af eldfarliga oljor i mindre förråd, äfvensom trävaror, under firma M. Svenson. Venersborg, i Landskansliet, som ofvan. Länsstyrelsen. FÖDDE. (G. S. G. A:s-B. i Värt Land 1 g.) En DOTTER. S. Hallebo & Habo den 1 Mars 1890. Stina Särner, Gustaf S&rner. född Ljungström. Rästst^mma. För uppbörd af oguldna kommunal- utskylder för vistlidna året inom Tun- hems SOCken, bållos räststämuia i Norra skolan näi>ta Lördag drn 8 don- nos från kl. 9 till 11 f. m. Hjerpetorp don 1 Mars 1890. J. Niklasson. Preussiska i Stettiii, sanotioneradt år 1845, afalutar genom undertecknad aasuranser & byggnader, varulager och lösegendom, allt till billiga premier, beroende på att detta bolag ej är bundet, vid den s. k. tarifi- öfvpreunkoni ineWn BrandsltadoersättningHr uppgöras enligt vei.sk lag A. O. Anderson & t<:o. Tiilkånnagifves att undertecknad förmedlar köp och försälj- ning af hästar'och nötkreatur. Trollhättan i Februari 1890. Oscar Sylvén, veterinär. SKANDINAVIEN STOCKHOLM meddelar Olycksfallförsäkringar. Agenter: i Venersborg Brand dt Anderson å Lilla Edet Sven Almqvist. i Gustafafors betr K. Lundgren. (G. S. G. A:s-B. i Stockh. Dbl:s 1. u. o. g' Nord. A:s-B. i Göt. Post. 1 g.) En DOTTER. Eällshagen den 27 Februari 1890. Hicoline Sctaniterlöv, Henning Schmiterlöw. född Areschoug. (Gen. Nord. A.s-B. i G. H. T. 1 g.) En DOTTER. Rostocks Brunn, Mellerud den 2 Mars 1890. Maria Lundberg Ang. Lundberg. Förlofvade: Ernst Andersson Ida Andersson. DÖDE. Att vår käre son Axel Joseph efter ett långvarigt lidande stilla afled i dag kl. 8 e. m., i en ålder af 21 år 6 mån. 6 dagar, djupt sörjd och saknad af föräldrar, syskon och syskonbarn, varder på detta sätt för deltagande slägt och vänner tillkännagifvet. Trollhättan den 27 Febr. 1890. Theresia Vahlgren, Emil Vahlgren. född Zvicke. Att Gud den högste genom en stilla och fridfull död hädankallat min ömt älskade hustru, Inga Britta Åberg, som stilla afled i dag, uti en ålder af 72 år 2 mån., djupt sörjd och saknad af mig och en dotterdotter, varder endast på detta sätt slägt * och vänner tillkännagifvet. Sv. Ps. N:r 483, v. 1, 7. Sandbanken under Herrsta Uppe- gärden den 28 Februari 1890. Janne Johanson. DÖDEl Inom stadsförsamlingen: enkan Inga Britta Hägg, den 22 febr., 83 är 3 min. 22 dagar; enkan Karolins Andenson, född Lindgren, den 23 febr., 43 är 7 män. 15 dagar. Lysning till äktenskap afkunnades i Venersborgs kyrka söndagen den 2 dennes första gången emellan drän- gen Johannes Larsson från Replycke af Westra Tunhems församling och jungfrun Kristina Charlotta Gustafsdotter härifrån staden. För den annonserande allmänhets» bedja vi här- med fa förete följande Intyg: "Elisborgs Lans Annonsblad hade den 27 Febr. 1890 en postupplaga af 2173. exemplar, hvilket härmed pä begäran intygas af VALD. HALLBKEG, Postmästare." Till nämnda postupplaga kommer mellan 6 ä 6 hundra, exemplar, hvilka utdelas i Annonsbladets ex- pedition i Venersborg, sä att hela Tär upplaga för närvarande uppgår till 2.700 exemplar, hvilket af herrar annonsörer torde observeras. Klfsnorga Litas Annonsblads utgifhings- tid är hvarje Fredags morgon. Annonser böra vara Expeditionen tillhanda senast Ost. dusts f. m. Annonspris • Sre raden. Annonsförmedlare: Nordisks Annonsbyrån i Göte- borg och S. Gumeelius Annonsbyrå, Stockholm. Venersborg den 1 Mars 1890. Elfsborgs låns Annonsblads Expedition. (Nord. A.-B. Göt. 2918x1.) 20-årigt arrende. En god och utmärkt väl brukad egen- dom om cirka 70 tunnland åkerjord, be- lägen ungefär '/«:dels mil från Venersborgs stad och vålbebygd, älven för ståndsper- son, kan på 20 års arrende få öfvertagas antingen den 14 nästa Mars eller samma dag 1891. Vidare upplysningar meddelas af Notarien J. D. Bergström, Venersborg. STIFTSNYHETER. Skara. På gjord anmälan har k. m:t den 24 sistlidne januari förklarat följande lärare vid allm.' lärovärket i Skara berättigade att från början af är 1890 åtnjuta lön i nedan- nämda lönegrader, nämligen: lektorn C. J. G. Landtmanson i femte lönegraden med 4,500, adjunkterna N. A. Mathesius i femte med 3,500, J. F. Peterson i femte med 3,500, B. M. Häggander i femte med 3,500, G. U. Holm i fjerde med 3,000 och E. F. Helin i andra med 2,000 kronor. Genom bref af s. d. har k. m:t andelalt, att en kollekt skall i alla rikets kyrkor un- der innevarande är upptagas till förmän för en i staden Lindsborg i staten Kantas af Nord- amerikas förenta stater upprättad svensk bild- ningsanstalt, benämd Bethany College, hvil- ken har till uppgift att bibringa svensk ung- dom i Amerika en på sant kristlig och luthersk grundval hvilande bildning, och med b vilken anstalt är förenad en seminarieafdelning, från hvilken redan sjuttiofem lärare och lärarinnor utgått, hvilka i svensk-lutherska församlingar och nybyggen äro sysselsatta med barnunder- visning och uppfostran. Få därom gjord framställning har k. m:t den 31 sistl. januari förordnat, att tillsvidare under innevarande och därefter följande fyra år må till skrifbiträden åt rektorerna vid allmänna lärovärken i Skara och Venersborg årligen utgå 300 kronor vid det förra och 175 kronor vid det senare lärovärket. Föreslagne den 26 sistlidne februari till lediga komministersbeställningen i Torso pa- storat: l:o) v. pastorn A. G. Lönnerblad, 2:o) pastorsadjunkten L. F. Möller, 3: o) v. pastorn E. L. Ekström. Medsökande v. komministern J. Sköldberg och v. pastorn O. Gustafsson. Profdagar för de till lediga kyrkoherdebe- ställningen i liveds pastorat föreslagne: den 13, 20 och 27 nästa april. Tjänstledighet bar på ansökan beviljats kyrkoherden i Gudhem, kontraktsprosten J. G. Lokrantz under mars månad från honom åliggande predikoskyldigbet. Förordnade och missiverade: komministern E. A. E. Boström att under innevarande mars månad jämte innehafvande befattning uppehålla pastors i Gudhem pre- dikoskyldigbet; s. m. adjunkten J. F. Torell att från den 1 dennes tills vidare lämna pastor i Källby det predikobiträde, hvaraf denne kan vara i behof; v. pastorn i Saleby A. Lundmark att från den 1 nästa maj tills vidare tjänstgöra såsom pastorsadjunkt i Björsäters pastorat; v. komministern i Larf H. T. Uggla att från s. d. tills vidare tjänstgöra såsom pa- storsadjunkt i rivalstads pastorat. Ansökningstiden utgår till lediga kommi- nistersbeställningen i Segerstads pastorat mån- dagen den 28 nästa april kl. 12 på dagen; till det genom komminister A. Kullanders död ledigblifna rummet å förslaget till kom- ministersbeställningen i Fredsberg utgår an- sökningstiden fredagen den 28 innevarande mars kl. 12 på dagen. Lärjungarnas antal under innevarande vår- termin är enligt ingångna uppgifter:
Vid h. allm. lärovärket i Skara 349, vid l. allm. lärovärken i Mariestad 56, i Lidköping 62, i Borås 111, i Sköfde 91, i Alingsås 62, i Falköping 51 samt vid pedagogierna i Hjo 13 och i Ulricehamn 8.
Venersborg d. 4 mars.
Frågan om ytterligare afskrifning af grundskatterna mot vederlag af ökad värnplikts- och öfningstid förevar i lördags i kamrarne. Som bekant innehöll den k. propositionen ett förslag till 10 procents afskrifning mot vederlag af två års ökad värnpliktstid och fem dagars ökning i öfningstiden. På denna proposition gaf statsutskottet ett visserligen icke oväntadt, men för regeringen icke synnerligen uppmuntrande svar, då utskottet tillstyrkte en afskrifning af 20 procent — utan något som hälst vederlag.
När utgången inom statsutskottet blef sådan, var det ock lätt att säga huru utgången i kamrarne skulle blifva, näml. bifall i Andra och afslag i Första å utskottets betänkande. Så blef ock förhållandet; med 136 röster mot 75 biföll nämligen Andra kammaren betänkandet, hvaremot den Första med 106 röster mot 29 afslog utskottets förslag.
Det k. förslaget hade i Första kammaren en del försvarare och det såg ut som detsamma där skulle få pluralitet, men så stälde herr Björnstjerna en direkt fråga till h. exc. statsministern, huruvida regeringen gent emot eventuella sammanjämkningsförsök hölle fast vid sitt förslag.
Frih. Åkerhjelms svar på denna fråga kunde icke tillfredsställa någon. Han förklarade nämligen att han icke var beredd att svara på huru regeringen komme att handla om kamrarne stannade i olika beslut. Statsministern gaf här ett nytt prof på den obestämda hållning man redan vid ett par föregående tillfällen vid hans uppträdande i riksdagen hos honom observerat.
Efter statsministerns obestämda svar tog öfverläggningen en annan vändning och yrkandena på afslag blefvo allt tätare till dess hela frågan föll med den förkrossande majoritet, som ofvan nämts.
För denna riksdag är sålunda den sammankopplade afskrifnings- och försvarsfrågan bragt ur världen. Att den kommer igen i en eller annan form vid kommande riksmöten, därom kan man vara viss, ty sedan den olycksaliga kompromissen af 1873 en gång kommit till världen synes man aldrig kunna blifva af med den. Och dock har denna kompromiss orsakat mycket ondt inom vårt politiska lif, i det man med den som förebild kompromissat ihop de mäst heterogena frågor och ryckt viktiga ärenden ur deras rätta ställning.
Vi hafva alltid ansett grundskatterna som en orättvis tunga å den i mantal satta jorden, men att erbjuda deras afskrifvande mot vilkor att all Sveriges befolkning får underkasta sig en ökad försvarsplikt under det att endast jordägarne erhålla lindring i sina onera, det är en orättvisa större än grundskatten själf.
Sedan nu afskrifningsförsöken fallit lär väl Andra kammaren blifva föga blid mot fjerde och femte hufvudtitlarne, där de äskade anslagen nog komma att reduceras till måttliga proportioner.
Ett fall framåt gjorde herr Stockmans motion om upphäfvande af frälseräntetagares rätt att tillösa sig skattejord.
Lagutskottets betänkande är emellertid sådant att motionen bifallits därest framställning i ett sammanhang gjorts därom, att äfven jordägarens lösningsrätt till räntan måtte upphöra.
Själfva klämmen i lagutskottets afstyrkande utlåtande har följande lydelse:
"Då, på sätt utskottet ofvan erinrat, lösningsrätt tillkommer icke blott frälseräntans ägare i afseende på frälseskattejorden, utan ock jordens ägare i förhållande till räntan, synes det lagutskottet icke följdriktigt att upphäfva ränteägarens lösningsrätt utan att på samma gång borttaga jordägarens. Något förslag om den sistnämda lösningsrättens borttagande föreligger emellertid icke; och anser sig utskottet i följd däraf[1] böra hemställa,
att herr Stockmans förevarande motion icke må vinna riksdagens bifall".
Lagutskottet är, som häraf framgår, icke principielt emot den ifrågasatta ändringen, och om vid ett kommande riksmöte en motion i samma syfte samt med iakttagande af hvad utskottet i sitt nu afgifha betänkande påpekat väckes, torde ändring, i öfverklagade förhållandet genom riksdagens bifall kunna vinnas.
Skyttegillets barnbal i lördags var talrikt besökt och likasom alla dess föregångare synnerligen animerad. Denna bal torde allt fortfarande vara den mäst populära och omtyckta af de danstillställningar som här gifvas.
Sedan småttingarne fått taga sig en svängom kring julgranen kom aftonens glansnummer: en i kostym utförd Bellmansdans. Under musikens toner intågade i salen de åtta paren och utförde synnerligen smakfullt och väl en sirlig menuett. Dansen gjorde såväl de uppträdande som deras nitiske instruktör, fabrikören A. M. Lindedal, all heder.
Kostymerna voro synnerligen vackra och efter hvad det ville synas fullt tidstrogna. Dansen, som utfördes ett par gånger under kvällens lopp, väckte lifligt bifall.
Kl. 9 utdelades "godterna" ur granen; balen för äldre vidtog och fortgick till kl. half 2 på morgonen.
Ångfartygsaktiebolaget Elfkungen hade i fredags bolagsstämma å Trollhättan, hvarvid först ingeniör Stridsberg och sedan han måste afresa med tåget kapten Håkansson fungerade som ordförande.
Som bekant inköpte bolaget i fjor en ny ångare, som vid början af detta års seglation skall insättas å traden Göteborg—Venersborg. Den nye ångaren, som är betydligt större än den, hvarmed bolaget hittills trafikerat nämda trade, har omdöpts till "Elfkungen". Den gamle ångaren med samma namn har försålts för ett pris af 13,000 kronor.
Utdelningen bestämdes till 12 procent pr aktie.
Den nye "Elfkungen" skall föras af kapten Alfr. Andersson, som i flere år varit befälhafvare å den gamle. Vid stämman gjordes från visst håll ett försök att skilja kapten Andersson från befattningen, men försöket misslyckades.
Kapten Andersson är af alla fraktafsändare och mottagare här på platsen känd och högt värderad för ett reelt behandlingssätt och man skulle säkerligen härstädes blifvit högst betydligt missbelåten med ett befälhafvareombyte.
Full ansvarsfrihet beviljades styrelsen för 1889 års förvaltning.
Till styrelseledamöter valdes handlanden C. F. Lundberg å Trollhättan, hufvudredare, ingeniören Ernst Stridsberg och kapten Axel Håkansson, Vargön.
Åtskilliga ändringar i reglementet beslötos på stämman, som var talrikt besökt och mycket långvarig.
Tekniska skolan härstädes har för detta år för sin tekniska afdelning erhållit ett statsanslag af 1,000 kronor.
Trollhätte kanal och slussvärk öppnas i år, om ej väderleken lägger hinder i vägen därför, den 15 april.
Lärjungeantalet vid härvarande högre allmänna lärovärk uppgår innevarande vårtermin till 173.
I tredje lönegraden med en aflöning af 2,500 kronor är adjunkten vid härvarande lärovärk K. A. von Sydow från och med detta års ingång uppflyttad.
Domareförordnande. Göta hofrätt har förordnat e. o. notarien Knut Weidenhjelm att under innevarande månad förvalta häradshöfdingeämbetet i Ale, Vätle och Kullings domsaga.
Årets sommarting inom länet börja å följande ställen och tider: med Bjerke härad i Erska Funkagården den 5 maj, Flundre å Lilla Edet den 20 maj, Väne i Gerdhem den 16 juni, Ale i Elfängen den 22 maj, Vätle i Lerum den 8 maj, Kullings i Alingsås den 10 juni, Bollebygds i Fläskjum den 5 maj, Marks i Skene den 16 maj, Vedens i Borås den 3 juni, Nordals i Mellerud den 1 maj, Valbo i Tångelanda den 20 maj och Sundals i Östebyn den 17 juni.
Högst märkliga hypnotiska experiment anstäldes i fredags vid psykiska sällskapets sammanträde i Stockholm af den kände och framstående hypnotisören d:r Vetterstrand.
Vi återgifva därom efter St. D. följande: De intressantaste, värkligen häpnadsväckande experimenten anstäldes med en nittonårig yngling, som d:r V. lyckats bota från fallandesjuka, hvaraf han lidit ända sedan barndomen. Hypnotisörens makt öfver denne patient syntes vara nästan obegränsad. Först befalde han honom att somna om 5 minuter. De närvarande, som samspråkade lifligt med ynglingen, sökte på allt sätt hålla honom vaken och lofvade honom bl. a. 10 kr., om han kunde motstå sömnlusten efter de 5 minuterna; men midt i det lifligaste samspråk med ett leende på läpparne somnade han på befaldt klockslag. Sedan han åter väckts, söfdes han på nytt, hvilket skedde så godt som ögonblickligen på en blott tillsägelse. Han intalades nu af hypnotisören att han blott var åtta år gammal och skulle känna och tänka som en åttaåring, när han väcktes. På förfrågan svarade han sedan efter uppvaknandet, att han var åtta år gammal och betedde sig i öfrigt som ett barn. Han bl. a. skref eller rättare klottrade på ett papper sitt namn. I normalt tillstånd skref han sedan sitt namn högst läsligt och bra och kände alls icke igen den förra namnteckningen. Dr W. befalde honom att icke se doktorn vidare, och ehuru d:r W. satte sig i hans knä, hade han tydligen ej en aning om hans närvaro, ja d:r W., så att säga, trollade bort hela församlingen för honom, och där satt han, fullt vaken, men utan att se en själ af de människor, som omgåfvo honom. Märkvärdigast var ynglingens stora känslolöshet — på befallning af hypnotisören. Man satte bland annat på honom i vakande som sofvande tillstånd en elektrisk ström så stark, att ingen normal människa skulle kunnat uthärda den. Det bekom honom intet; men i normalt tillstånd var han mycket känslig för en vida svagare ström.
Man kan, yttrade d:r Wetterstrand, vara frestad fråga, om allt detta är naturligt eller ett under, om naturlagarne här äro upphäfda eller icke, om människan icke längre har rörelseförmåga och inre frihet; men alla dessa frågor gör sig blott den ytlige iakttagaren af dessa fenomen. Den, som ser djupare, finner snart, att lagbundenhet också här råder, ehuru vi föga känna till dessa lagar. Öfver en mängd dunkla företeelser i historien, såsom hexeriprocesserna, stigmatiseringen, fölle redan mycket ljus från de hittills på hypnotismens väg vunna resultaten.
D:r W. ansåg att hypnotiseringen icke medförde några faror eller olägenheter för den söfde, för så vidt experimenten företoges af sakkunnig person med nödig varsamhet. Den hypnotiska sömnen, som i grunden icke vore någon annan än den naturliga, kunde tvärtom sägas vara största tänkbara hvila för hjärna och närver.
Vid Nääs' slöjdlärareseminarium afslutades i onsdags första kursen på året, sedan läroanstalten grundades, den 49:de i ordningen och särskildt bemärkansvärd i så måtto, att denna var den första uteslutande afsedd för kvinliga elever. Deltagarnes antal har varit 20.
Flo kyrka skall ombyggas och k. m:t har tillåtit församlingen att för detta ändamål upptaga ett 20-årigt amorteringslån å 10,000 kronor.
Till försäkringsinspektör efter framlidne kanslirådet Forssman är professorn vid tekniska högskolan A Lindstedt förordnad.
Hur hon roade sig en vecka.
Af förf. till Molly Bown.
(Öfvers. från engelskan för Länstidningen.)
(Eftertryck förbjudes.)
(Forts. fr. n:o 17.)
"En pittoresk religion, men förenad
med vidskepelse", sade herr Brooke
plötsligt i en ton, som tycktes komma från
hans inre, så djup och svårmodig var den.
Olyckligtvis visste han ej om Carries högkyrkliga böjelser och drefs till denna anmärkning därför, att allting i detta ögonblick var honom emot. Carrie såg stint på honom med svårmodigt förakt, och jag började känna, att vi stodo inför ett ifrigt teologiskt meningsutbyte, då fröken Kingsbys klara röst bröt den hotande tystnaden.
"O, herr Brooke", sade hon och lyfte raskt sina förebrående ögon mot honom, "om ni måste tänka sådana kätterska saker, så säg dem åtminstone ej här! Jag är så ledsen för er! Jag hoppas, att tiden skall visa er många tings skönhet, för hvilka ni nu är blind; men till dess så tala ej som ni gjorde nyss. Jag kan sannerligen ej uthärda det!"
Hennes tilltalande klagan dog bort i tystnad. Hon lade än en gång handen på Carries arm, som om hon behöft stöd. Hon led tydligt. På mig gjorde det djupt intryck. Den olycklige unge mannen var förkrossad.
Aktierna föllo för Brooke, stego för Jones.
"Det är Jones", tänkte jag.
"Nej, nej, vidskepelse är visserligen ej rätta ordet", sade denne hjälte och steg förtröstansfullt fram, uppmuntrad af sin medtäflares fall. "Det är en religion, full af behag och poesi, en ideel tro, som endast passar för dem, hvilkas själar äro eldade af trons rena känsla." Han höll upp och drog på ett matt sätt handen öfver sin panna. Jag var ganska intagen af hans stil och stod i ifrig förväntan på hvad som därnäst skulle komma. Jag förstod honom ej det minsta, men jag har nog förstånd att inse, att han nu framstod i bästa dager. Där fins", fortfor han, "en koncentrering af det sköna, en förfining af gamla dagars kultur, en styrka — det är —"
Ett ängsligt utrop atbröt honom.
"Ack var så god och var tyst!" sade fröken Kingsby med tårar i ögonen. "Det passar alls icke denna plats; det riktigt vanhelgar den. Förstör ej den lättnad vi känna öfver att för en enda gång hafva kommit från våra dagars estetiska jargon och konstlade känsla till någonting vi kunna känna värkligt som detta."
Nu stego aktierna för Brooke och föllo förskräckligt för Jones.
"Det är icke Jones", tänkte jag.
"Till båten", ropade jag muntert med mycket deltagande för de unga männen.
Men Carrie och hennes väninna ville ej låta sig nöja, förrän de besett hvarje hål och vrå af ön, suttit under det största benvedsträd i Europa, hvilket folket tror blomstra på Innisfallen, och vandrat genom ett snår af ask, benved, hagtorn och murgrön, alla växande så tätt, att de syntes vara telningar af samma ätteträd, medan jag och de båda slagna unga männen följde dem under tystnad, sutto när de sutto och stego upp, när de gjorde det, med en underdånighet, som skulle kunnat smälta ett granitblock. Men hvilken granit är så hård som en kvinnas hjärta?
Så ut på sjön igen under stadigt roende af båtkarlarne och med våra tankar fylda af scenens täckhet. Vi fingo ånyo en utsikt af slottet Ross och långt bakom det sågo vi en skymt af Mangerton, rodnande i solskenet. Nedanför dess branta sidor smög sig en smal silfvertråd af vatten, som rann från "Djäfvulens punschbål", och som nu glittrade och gnistrade i solens klara strålar.
"Och därute framför ligger Råttön", sade James, då vi rodde förbi en liten aflång ö, "därifrån de hvita råttorna allraförst kommo. Man säger att det kom kineser ned för Kinmareelfven en månljus natt för många år sedan och stulo dem ifrån oss."
Till och med denna löjliga sägen var ej för mycket för Carrie. Hon hörde den utan missnöje.
"Bevars, så besynnerligt!" sade hon utan en blinkning. "Jag undrar hvad de gjorde med dem?"
"Är det ön Ross?" sade jag för att rädda henne från att komma längre ut på djupet.
"Jaha, herre; det är den största vi ha, och den är förenad med land genom en broremsa. Den är trehundrasextiofem tunnland — ett för hvar dag i året, frun", med ett leende åt Carrie och en min af beslutsamt motstånd för hvem hälst som skulle försöka att draga hans uppmärksamhet från henne. "Slottet Ross ligger på den, frun; men det nya slottet ligger där uppe vid staden, som ni kan se."
Vi vände oss alla, för att kasta en blick på lord Kinmares nya residens, hvilket reste sig högt bakom träden, prydt med många småtorn, allt i den granna röda tegelstilen från drottning Annas tid.
"Det är mäst af allt likt en fabrik med de där högarna af skorstenar, eller hur, frun?" sade James, som tycktes betrakta det med onåd.
"Ja, tämligen", skrattade Carrie.
"Han är i England nu, eller hur?" frågade jag, hänsyftande på lord Kinmare.
"Ja, herre. Han fick ett hotelsebref, frun, med en fin dödskalle och blodiga ben på, och det skrämde honom. Men — han blef öfvernaturligt allvarsam, för att ej säga harmsen, då han märkte hennes öfverraskade blick — "det var aldrig någon pojke från Killarney, som skickade detta, frun, utan någon af den där nationalligan, som inte vill låta herrskaperna vara i fred. Men han kunde i alla fall varit värre ute, ty drottningen har gifvit honom ett hus därborta" — med en flyktig ryckning på tummen, som lät oss förstå, att England låg strax bakom Innisfallen eller däromkring — "samt en ståtlig fyrspännare. Och det kunde hon minsann gärna göra, ty han gjorde ett fasligt väsen för henne, då hon kom på besök till honom för tjugotvå år sedan."
"Det var en stor ära, att hans drottning tog in hos honom", sade Carrie, hvars ritualism allena hittills afhållit henne från att blifva homruler. För att göra henne rättvisa, är en känsla i sänder nog för henne."
"Ja visst", sade James men med förbehållsamhet. Hans sätt bibragte föreställningen, att drottningen kanske skulle känt sig hedrad af en inbjudning från lord Kinmare. "Han var i alla fall mycket vänlig mot henne och fjäskade styft för henne. Den båt, hvari hon seglade omkring i på dessa samma sjöar, håller han inlåst för sig själf i ett hus allt sedan dess, hennes minne till ära. Och vi få snart nog se den stuga i Glenaviken, där han gaf henne en bit mat i form af lunchen en dag; ty man blir hungrig, som frun skall finna, då man beser sjöarne så här. Ingen får sedan dess gå in i den stugan, utom den som har tillsynen. Och den står alldeles sådan som drottningen lämnade den, utom det att de då och då göra den grannare, måhända i hoppet, att hon kunde komma igen. Men det har ingen fara; vi äro inte nog förnäma för sådana som hon!"
Vi hade vid detta laget kommit öfver sjön och rodde fram utmed stranden under skuggan af Tonies mot O'Sullivans ryktbara vattenfall. Ofvanför oss höjde sig på en sida massa på massa af mångfärgadt löfvärk; och smultronträdets starka grönska med dess dignande börda af hvita blommor framataok bjärt för den irrande blicken bland de mörkröda och dystert brunröda löfmassornas mattare skuggor. Det är en ständigt omväxlande skönhet hos Tonies, som alltid gör det nytt och kärare för hvarje dag, en höjning och sänkning af lätta moln på dess panna, en plötslig rägnbåge tvärs öfver berget, hastiga solstrålars lek på dess höjder och i dess fördjupningar. Hvem kan säga, hvari förändringen ligger? Men hvarje kommande morgon förundrar man sig öfver sällspordheten hos dess härliga behag.
Vi stego lätt i land och klättrade uppför den ojämna stig, som för till vattenfallet. Öfver och omkring oss voro de susande träden; glänsande massor af mossiga klippor bildade till höger om oss en naturlig vägg; till vänster framrusade en sorlande ström. Någon solstråle banade sig knappast väg in i denna skogs ensamhet, där ormbunkar och en vildmark af hopsnärjda björnbärs- och vildrosbuskar frodades förträffligt, medan allt genomdallradas af en kraftig musik — liksom förebudet till något aflägset brusande dån. Därpå blef ljudet högre, och så veko vi alldeles med ens om ett hörn och funno oss ansikte mot ansikte med vattenbruset.
Den mäktiga forsen kommer öfver de stora, svarta stenblocken, först ljusgrön under det dansande skummet, så gul af allra mattaste färgton, då den i lekfull yra berör klipporna nedanför, och så sist som mörkaste bernsten, då den med brak kastar sig i de steniga fördjupningarne långt ned. Med ett bedöfvande dån springer den från klippa till klippa i en
- ↑ Kursiveringen af Red.
