24
med ägget, går det med kött och med de flesta andra födoämnen.
Detta kan man knappt se och lära bättre än af det sätt, hvarpå kött tillagas. Det är dock underligt, att man så godt som ända från verldens skapelse, eller i flera tusende år, har haft den vana eller förstått den konst att göra köttet smakligare och lämpligare att spisas, med tillhjelp af elden, och ändå gör detta så orimligt bakvändt och galet, att man knappast i någonting syndar oftare mot de första och enklaste reglor för en förnuftig, helsosam och sparsam matlagning. Det är visserligen mest i mindre hushåll folk äro så egensinniga och okunniga, att de tro att allt hvad mor och mormor gjorde och allt hvad grannarne göra, är det rättaste, och derföre håller fast vid det på den trakten brukliga sättet att laga maten. Men man syndar dagligen mot samma reglor på herrgårdar och hos fint folk, emedan många kokböcker gifva oriktiga och orimliga reglor for kokning af kött. På så sätt ödes dagligen bort en stor mängd nyttiga födoämnen, som icke blott äro förlust för den enskilde, men en national förlust, då hvad här förspilles icke kommer till någons nytta.
Detta skall man väl minnas och lägga märke till vid tillagningen, om man vill göra sig riktigt god nytta af köttet.
De fel som vanligast begås, äro att man på högst oriktigt sätt saltar och urvattnar köttet, att man vid kokningen nyttjar för stark och långvarig hetta, och att man i det hela taget, kokar och steker köttmat alltför hårdt, för häftigt eller för länge, så att köttet blir liksom ägget hårdkokt eller hårdstekt. Detta är, som vi veta, icke blott en smaksak och en sak, som kommer tänderna och tuggningen vid, utan tillika något som angår helsan och plånboken.
När köttet är kokt eller stekt så, att det är segt och hårdt, så måste det tuggas både väl och länge, och dertill fordras god tid och goda tänder. Felas endera och man sväljer köttet i stora bitar, så får magen arbete med något som är för hårdt och svårt att upplösa, och mer eller mindre svårsmält. Häraf följer åter att kroppen
