hade väl samfällt öfverenskommit om det sätt hvarpå Konungen borde väljas; men hvarken Sverige eller Dannemark saknade dem, som genom andra medel än ett allmänt förtroende hoppades att vinna sitt Fäderneslands Krona, utan att bekymra sig om huruvida föreningen derigenom skulle bibehållas eller brytas.
Svenska Ständerna, eller rättare, de förnämsta i Riket, som på Christoffers begäran kommit tillsammans i Jönköping, blefvo der underrättade om hans död, och tillika anmodade, genom Danska Rådet, att infinna sig i Halmstad till ett nytt Konunga-val. En lika underrättelse tyckes äfven hafva blifvit meddelad åt de Norrska, och det felades blott att genom samfällt öfverenskommelse utsätta den tid då sammankomsten skulle hållas. Men blotta tidningen om en Thronledighet öppnade nya utsigter för de stora i Sverige, och intet beslut blef taget. De församlade Herrarne svarade att de icke voro
