Christjern, som väl visste att en krigares namnkunnighet ofta beror på framgången af hans första fälttåg, dröjde icke att skicka nya troppar till Gottland, och att korrt derefter sjelf infinna sig der, med en flotta af 150 skepp. Flera träffningar föreföllo emellan de Svenska och Danska. Gren föreslog ett stillestånd, som antogs och bröts af hans fiende. Han bibehöll likväl sin ställning oaktat han öfverraskades, och oaktat man tände eld på Wisby, som Svenskarna ännu innehade. En ny öfverenskommelse
utan att sjelf uppgifva ett enda bevis på hvad den anför. Det hörer icke hit, och skulle knappt förtjena, att göra en kritisk undersökning häröfver; man vill blott, i förbigående, anmärka, att Hr Rühs, för att bevisa trovärdigheten af en anekdot, om en dom, som Erik skall hafva fällt, åberopar 12 Cap. Edsör. Balk. af Landslagen — som först blef utgifven af Christoffer. (Se Geschichte Schwedens 2 Del. sid. 63.)
