Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 50 —

sent, folket var redan modfäldt, och Konungens påminnelser hindrade icke att det flydde vid fiendernas möte. Ännu felade icke utvägar för Carl, ännu ägde han säkra höfdingar på några af Rikets betydligaste fästen, och upproret hade änn icke sträckt sig till Finland; men Carl öfvergaf sig sjelf. I stället att försvara sin krona sökte han endast att rädda sin person och sina skatter; han lät om natten föra en stor del af sina dyrbarheter ombord på ett skepp, och flydde till Danzig. Sina döttrar qvarlemnade han på Stockholms Slott, kanske i hopp att derigenom så mycket mer uppmuntra besättningen till ett tappert motstånd; och till Stockholms borgerskap skref han ett bref, hvaruti han förmanade det till trohet, och lofvade att innan korrt återkomma med undsättning. De skatter han icke kunde föra med sig blefvo anförtrodde åt Svartbrödra-Munkarna, och på tredje dagen efter sin flyckt anlände han til Danzig, der