Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/311

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 73 —

och det uppror för hvilket han beskyllade Ärkebiskopen; oaktat hans försäkringar att behandla sin fånge med den aktning han borde visat en af Kyrkans högsta embetsmän, kände Romerska Hofvet sig förolämpadt, och Biskoparna i Magdeburg, Riga och Strengnäs befalltes att undersöka förhållandet och bannlysa Konungen, om de funno honom skyldig, och han vägrade att återgifva Jöns Bengtsson sin frihet.

Innan denna Bulla hann att utfärdas hade en stor hvälfning redan skett[1].

Kalm. Un. Hist. Del. II.D
  1. Den utfärdades icke förr än d. 9 Mars 1464, då insurrectionen i Sverige redan hade utbrutit 1463. Konungens bref till Påfven var också skrifvet i Oktober samma år, men brist på ordentelig postgång gjorde ännu att all brefväxling, äfven emellan Hofven, var långsam, och alla underrättelser sena, oberäknadt att de oftast voro alldeles vanställda. Påfvarna sjelfva, som hade