Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 85 —
utan ett verksamt bistånd af allmogen. Hans förhoppning härom bedrog honom; rycktet om ett misslyckadt anfall, hvilket han företog emot de belägrande, nedslog modet hos Dalkarlarne, som ämnade sig till hans undsättning, och Ärkebiskopen öfvertalte dem till stillhet. Omringad af sina fiender, som sluteligen inträngde öfver strömmen, måste Carl underkasta sig de vilkor som föreskrefvos honom. Med bibehållandet af ett tomt Konunga-namn lemnade han thronen, förklarade sina undersåtare fria för den trohetsed de svurit honom, och emottog, som en nådegåfva, en förläning i Finland[1]. Men äfven
- ↑ Han fick Raseborgs och Korsholms Län, tillika med några andra lägenheter. I förlikningen beviljades honom likväl att få behålla sina arfvegods, jemte dem han köpt innan han blef Konung. — För att finna skilnaden emellan Carls förra och närvarande belägenhet, bör man erinra sig, att han
