Hoppa till innehållet

Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 97 —

Denna besittning blef icke af lång varaktighet. Så många omväxlingar, så många olyckor voro tillräckliga att nedtrycka en hjessa, som grånat under sextie års tyngd. Carl hade slutat sin bana, och ödet, som så länge förföljt honom, lemnade honom endast lugn för att dö. Kanske har det gifvits få menniskjor hvilkas lefnad väcker hos forskaren mera olika, eller snarare, mera stridiga känslor. Så rådig, så tilltagsen, men tillika så tyrannisk han visar sig som Riksföreståndare, så svag, så försagd, men tillika så ädelsint och förlåtande synes han som Konung. Då han ännu saknade namn af regerande var hans myndighet oinskränkt, och då fanns knappt något företagande nog djerft för hans ärelystnad; då han vunnit namnet saknade han makten at motstå sina fiender, och då var han oftast villrådig i sina beslut och sällan lycklig i sina planer. Den framgång som följt

Kalm. Un. Hist. Del. II.E