Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/382

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 144 —

ödmjukhet. Vid sitt företräde föll han på knä, och ville icke stiga opp innan Hans Helighet hunnit att svara honom. Konungen höll tvättfatet för Påfven, och bar opp hans mantel då han gick in i sitt Kabinett. På den plats man anvist honom ville han alldeles icke sätta sig innan de båda Kardinaler, emellan hvilka han fått sitt rum, hade förut satt sig. På en högtidsdag begärde han att få kyssa Korset efter alla Kardinalerna, och då man frågade honom om ordsaken dertill, svarade han, att han var skyldig denna aktning åt det heliga Collegium. Vi hafva sett huru hastigt han förlikte sig med Ärkebiskopen så snart han trodde sina fördelar kunna befordras derigenom, huru han, af samma anledning, återgaf åt Axelssönerna en del af deras indragna egendomar. Hans krigståg tyckas röja att han icke hade någon ovanlig skicklighet som anförare, men de visa tillika att han hade personligt mod,

och