Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 152 —

våldet, utan att deras uppförande härvid kunde anses såsom stridande emot deras trohetsed. Nya beskattningar kunde ej ske utan med tillåtelse af Rådet, Prelaterna, Ridderskapet och några af Allmogen. De förbindelser Christjern gifvit borde uppfyllas, och hans skuld betalas. Ett år borde Konungen vistas i hvart Rike; vid hans ankomst till gränsen skulle han mötas af några Riksråd, tillika med de personer som voro utnämde till embetsmän i hans hof; ty han fick ej från de andra Rikena föra med sig mer än fyra hofmän, utom nödig betjening. Efter gamla bruket skulle de, som togo emot Konungen vid gränsen, lemna gislan, och vid afresan följa honom dit tillbaka. Under Konungens frånvara, eller vid hans död, skulle två andeliga och två verldsliga, af Rådet, förvalta regeringen, med fullkomlig konungslig myndighet. Alla år skulle tre af hvart Rike, en Biskop och två af Ridderskapet, komma tillsammans i en af