Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/392

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 154 —

dessa blott med samtycke af de öfriga. Sökte någon af Rådet att vinna Konungens ynnest på ett sätt, som icke öfverensstämde med hans medbröders intresse, eller yppade något, som under öfverläggningarna kunde sägas eller göras, skulle den förklaras ovärdig sitt embete. Hvar och en egendoms-herre skulle vara Konung öfver sina underhafvande; han ägde rätt att befästa sin gård, och neka hvem han behagade, äfven Konungen, att inkomma der, om han ej fick fullkomlig säkerhet att ingen olägenhet skulle hända honom derigenom; han kunde taga i beskydd sådane personer, som förbrutit sig emot den regerande, blott de icke lagligen voro förklarade för landsflyktiga eller fredlösa. — De öfriga artiklarna innehålla dels löften om skadestånd för enskilta, dels några smärre omständigheter i anseende till inre hushållningen, dels några af de gamla förbindelserna[1]. —

  1. Det torde icke behöfva anmärkas, att Artiklarne i Recessen icke äro i den ordning