sin medtäflare: den att förmå honom att ingå i det andeliga ståndet.
Ett af Johans vigtigaste göromål blef sedan att inlösa de orter hans far pantsatt, i synnerhet i Sleswig, och att fullkomligt tillvinna sig de Norrska, hvilkas aktning för Sten Sture icke var honom obekant. För att med framgång utföra någon plan emot Sverige var det lika nödigt att först blifva ägare af Gottland, för hvars återfående han förgäfves budit 20,000 mark åt den högmodige pantägaren. Tiden dertill tycktes vara inne. Ivar Axelssons stolthet borde innan korrt sätta honom i fullkomlig fiendskap med de Svenska, som han fortfor att trotsa. Sten Sture var icke okunnig om Johans afsigter och beslöt att förekomma dem genom ett anfall på Skåne; men osäker om Ivar Axelssons tänkesätt vågade han icke företaga det innan han slutat någon öfverenskommelse med honom. Han hade så mycket större anledning till denna försigtighet, som han
