Afsigten att samla folk till fälttågets fortsättande torde blifvit hindrad att nog hastigt verkställas, genom de delade tänkesätt som voro innom Rådet. Det synes också som Riksföreståndaren varit hågad att sluta fred med Ryssland, äfven med en liten uppoffring; men Rådet ville alldeles icke samtycka att något skulle afträdas, och började nu mer och mer atr yttra sitt missnöje. Vid Sturens återkomst till Finland fann han samma missnöje äfven der, hos några af befälhafvarne, ehuru de under sommaren gjort ett lyckligt tåg emot Ivangorod och återkommit med rikt byte. Svante Sture ansåg sig hafva blifvit obelönt för sina tjenster, och hvarken föreställningar eller myndighet kunde förmå honom att stanna qvar. En stor del af hären, som under en så lång frånvara från sina hemorter börjat lida brist, begagnade sig af hans efterdöme och följde honom tillbaka till Sverige. Sten Sture beskyllade honom för feghet, och att han rymt ifrån Rikets baner; men
