medbröder att underhandla med Konungen i Dannemark. Misstroendet hade nu stigit till sin höjd. Riksföreståndaren möttes med bittra klagomål öfver hans resa ifran Finland, och isynnerhet deröfver att St. Eriks baner icke ännu var återstäldt; han ansåg detta som ett förespel till hvad man ämnade företaga, och höll sig på Stockholms Slott för att afbida de troppar han väntade ifrån Finland. Sluteligen gaf man, å båda sidor, legdebref till en sammankomst, som hölls på Stockholms Rådhus, d. 5 Mars 1497, och det beslut, som så länge varit öfverlaggdt, utbröt ändteligen här. Rådet förklarade att man icke på en gång kunde föra krig emot Ryssland och Dannemark, och att man borde uppfylla Kalmare Recess; det beskyllade Sturen att genom sina förseelser hafva blottställt Finland; det klagade öfver de omkostnader som måst användas till att återtaga Öland, hvilken han lemnat åt Ivar Axelsson, öfver hans uppförande emot
