begåfvat Christjern med Ditmarsen hade återkallat sitt löfte innan landet ännu var taget i besittning, att han dessutom icke hade rätt att bortgifva hvad som tillhörde stiftet Bremen, hvars rättigheter Påfven å nyo stadfästat. Men att i den händelse Kejsaren kunnat skänka deras land till Christjern, då det ännu tillhörde en annan, kunde han onekeligen återtaga hvad han gifvit för att lemna det åt sin första ägare. Konungen invände förgäfves att de endast till namnet lydde under Bremen; de svarade, att det tillhörde Ärkebiskopen sjelf att klaga deröfver, och att den särskilta öfverenskommelse de slutat med sin Öfverherre icke kunde berättiga en annan att tillägna sig ett välde som ingen af dem erkände.
Men det var icke heller denna tiden en obekant lära i statskonsten, att man är berättigad till allt hvad man äger makt att verkställa, och dessa skäl förmådde således icke Johan att afstå ifrån sin
