han besteg thronen. Antingen i afsigt att visa sig fruktansvärd eller af verkelig räddhoga hade han, genast vid sin ankomst, satt slottet i belägringsstånd och lät dageligen uppföra flera kanoner på murarne. Han ville omsider alldeles icke tillåta någon gemenskap med staden. Med möda erhöll Drottningen frihet att få bivista messan i Storkyrkan, och Sturarne iakttogo tillfället att ledsaga henne tillbaka, antingen blott för att visa den aktning de voro henne skyldiga, eller i afsigt att genom hennes biträde bemedla en förlikning med Konungen. Men när de voro komna inemot slottsporten gjorde man sig färdig att behandla dem som fiender, och tvingade dem således att genast gå tillbaka; på detta sätt var allt hopp om förlikning försvunnet.
Innan missförståndet ännu hunnit så långt hade likväl Sturarne, tillika med flera af Rådet, hållit ett möte i Wadstena och ingått i en förbindelse emot Johan.
