Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 224 —

störas af en oenighet hvari de för öfrigt icke ville taga någon del, och att de blottställde sig för en oersättelig förlust om de upphäfde sina förbindelser med de Svenska. Konungen i Skottland gjorde dem förgäfves samma förslag och beledsagade det med samma hotelser: Städerna hade redan förnyat sitt gamla förbund med Sverige. Det dröjde således icke länge innan ett krig utbröt emellan Dannemark och Hansestäderna, isynnerhet Lybeck, hvilket blef lika skadeligt på båda sidor, emedan man fortfor att uppbringa hvarannans skepp. Hertig Fredrik sökte väl att stifta en förlikning, men som Johan icke ville sluta fred på andra vilkor än att handeln på Sverige skulle upphöra, blef hans bemödande utan framgång.

Emedlertid hade missnöjet i Norrige utbrustit nästan vid samma tid som i Sverige, och ehuru brist på handlingar i detta Rikes historia icke tillåter att bestämdt uppgifva skälen till de Norrskas klagomål,