mycket liknade honom, intog hans plats, och man föregaf att han hade en ögonsjukdom hvaraf han flera gångor varit plågad. Om ordsaken till hans död har varit många gissningar, och den tankan lärer varit nog allmän att han blifvit förgifven; man misstänkte derföre dels Knut Alfssons enka, som var förlofvad med Svante Sture och önskade att se honom upphöjd till Riksföreståndare, dels Danska Drottningens läkare, som till den ändan skall hafva rest tillbaka efter de Svenska, under förevänning att afsluta något. Men det är redan många gångor anmärkt att allmänheten sällan tror en ovanlig menniska dö en vanlig död, hellst då den inträffar före hans senaste ålderdom. Sten Stures ätt utslocknade med honom. Han sjelf har i historien fått namn af den äldre, till skillnad ifrån Svante Stures son, som efter sin far upphöjdes till samma värdighet.
Bland de stora Män, som Norden under detta tidehvarf har att framvisa,
