Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/481

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 243 —

äfven Blekingen härjades. Men de Danska hämnades på andra sidor; Hansestäderna förmåddes också att upphäfva sin förbindelse med Sverige, och Johan fick understöd af skepp ifrån Skottland.

Alla dessa oroligheter hade likväl icke fullkomligt afbrutit freds-underhandlingarna, och de återtogos nu med alfvara[1]. En del af Rådet, och i synnerhet de Andelige, arbetade ifrigt att upplifva föreningen, eller åtminstone att återvinna freden. Johan, som också kände krigets besvärligheter, föreslog att de Svenska skulle antingen erkänna honom sjelf eller hans son Hertig Christjern för sin Konung, eller betala en viss summa penningar årligen, hvilken utsattes till 12000 Mark, utom ett tusende, som borde betalas till Drottningen[2]; likväl utan att härigenom

  1. I början af 1508.
  2. Efter den beräkning, som i sjelfva afhandlingen följes, eller 13 Mark på en Mark lödig, göra dessa summor