och skrefvo ett bref, i den afledne Riksföreståndarens namn, till befälhafvaren i Stockholm, Jon Jönsson, hvaruti han anmanades att försvara Slottet för Sten Sture, hvilken också genast, på hans föreställningar, hyllades af Stadens Magistrat. Det andra partiet hade emedlertid öfverenskommit att upphöja Erik Trolle till Riksföreståndare. Trollen var en af de älldre i Rådet; han hade många förtjenster, och högaktades isynnerhet af sina medbröder för sitt fogliga och fredälskande sinnelag; men af samma skäl var han misstrodd af Sturens vänner och af folket i allmänhet, hvartill icke litet bidrog att han härstammade från en Dansk slägt. Denna söndring i tänkesätten var nära att åstadkomma blodiga uppträden. Man samlades till en Riksdag i Upsala[1], der Trollens anhängare höllo sig på torget, under det att Sturens intogo Mora äng. Då Ärkebiskopen underrättade bönderna att Rådet
- ↑ Den 18 Maj.
