Det är knappt troligt att detta möte skulle åter satt Johan på Svenska thronen, ifall han öfverlefvat det. Han hade redan någon tid varit sjuklig, och detta tillstånd ökades förmodeligen af ett fall, som han gjorde af hästen, under en resa omkring landet, hvilken han vanligen företog då han icke hindrades af Krigsbullret. Sedan han kommit till Alborg på Jutland var han utur stånd att fortsätta sin resa, och kände af den tilltagande sjukdomen att han snart skulle dö. Han lät derföre kalla till sig sin son, Prins Christjern, åt hvilken han gaf några faderliga förmaningar och visa råd, grundade till en del på hans egen erfarenhet och till en del på Prinsens karakter. Han dog d. 21 Februari 1513, och hans lik fördes ifrån Alborg till Odensee, der det begrofs.
Johan har lemnat efter sig namnet af en god Konung, hvilket äfven de älldre Svenska häfdateknarne icke motsäga. Han älskade freden, och började icke gerna
