framställes med sanning och värma? Men är det endast formens skönhet som vi beundra hos menniskan? — hvarföre då detta behag som likheten skänker åt bilder af personer, hvilkas skapnad, för öfrigt, icke är enlig med våra begrepp om fullkomligheten, hvarföre detta värde som vi sätta på teckningen af hvar stor man? — Äfven i konsternas mästerverk förkjusas vi mindre af den allmänna harmoni som råder emellan alla delar, än af det uttryck af glädje eller smärta som röjes i en blick eller i en lyckligt vald ställning: Och hvarföre detta nöje i en härmning af plågan, om icke det väsendet som tänker och känner innom oss, sjelf utgör det högsta idealet för sina egna skönhets-begrepp, och just derföre att det röjer sig i lidandet så väl som i njutningen, söker sitt eget aftryck i hvar like, som, med samma skapnad, synes äga samma natur, kanske samma förmögenheter? Det är således icke de yttre händelsernas form som väcka vårt verkeliga deltagande, det är blott den rörelse de åstadkomma i själen. Hvar känsla som vi sjelfva ägt, hvar nassion som förefallit innom
