eller åtminstone nära kretsen af vår egen erfarenhet, närmar oss till den person som konstnären gifvit uttrycket af denna känsla, af denna passion, och sjelfve brottslingen drager ofta vår uppmärksamhet till sig, oaktadt hans åsyn hvar gång fördubblar vår afsky för det brott som han gjort eller ämnar att göra.
Fullföljom dessa anmärkningar med tillämpning på historien. Om naturen hos oss inplantat begär att vilja likasom intränga i våra likars hjertan, att vilja likasom skåda själen så snart vi se de verkningar den gifvit åt materien, skedde det utan afsigt att derigenom befordra den högre bildning hvartill hon gifvit oss förmögenhet? — Men om denna afsigt är omisskännelig; om vi just derföre fingo skarpsynthet vid andras förseelser, på det att deras misstag måtte göra oss varsamma, och blindhet för våra egna svagheter, på det att medvetandet deraf icke måtte beröfva oss det mod som fordras till vår förädling, då måste ju hvar och en handling endast äga ett ästetiskt värde i den mån hon lemnar oss en blick af den handlande personens karakter;
