XXVIII.
Dagens äventyr gingo igen i nattens drömmar och vållade Tom en svår vånda. Fyra gånger hade han haft den rika skatten i sin hand, och fyra gånger hade den försvunnit till ett intet under hans fingrar, då sömnen lämnade honom; och då han låg vaken, kunde han blott tänka på sin förfärligt grymma otur. Då han tidigt på morgonen låg där och i tankarna gick igenom händelserna i sitt stora äventyr, lade han märke till, att de föreföllo honom märkvärdigt dunkla och långt avlägsna, alldeles som om de hade hänt i en annan värld eller i en länge sedan förfluten tid. Så föll det honom in, att hela det stora äventyret måtte vara bara en dröm. Det fanns ett mycket starkt skäl, som talade för denna föreställning, nämligen att den massa slantar han sade sett var allt för stor för att kunna vara verklig. Han hade aldrig sett så mycket som femtio dollars på en gång förut, och han var lik alla gossar av sin ålder och samhällsställning däri, att han inbillade sig, att allt tal om »hundraden» och »tusenden» bara var fantastiska talesätt och att icke några sådana summor funnos till i världen. Han hade
